Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes uppenbarelse.
Kap. 22: 9 — 17.
lefvat i yppigliet, skola gråta och
jämra sig öfver henne, när de se
röken af hennes brand,
Upp. 17: 2.
10. stående långt ifrån af
fruktan för hennes qval, sägande: Ve,
Te, den stora staden, Babylon
den starka staden, ty på en enda
timme har din dom kommit.
11. Och jordens köpmän gråta
•och sörja öfver henne, ty deras
skeppslast köper ingen vidare,
Hes. 27: 8 6.
12. skeppslast af guld och af
tsilfver och af dyrbar sten och
af perlor och af fint linne och
af purpur* och af siden och af
skarlakan,** och allt vällukts trä
och allt käril af elfenben och
allt käril af dyrbaraste trä och
af koppar och af jern och af
marmor
Upp. 17; 4. Hes. 27: 5 följ.
* purpurfärgade tyger.
skarlakanfärgade tyger.
13. och kanel och hårbalsam
och kryddor och smörjelse och
rökelse och vin och olja och
finaste hvetemjöl och hvete och ök
och får och hästar och vagnar
och kroppar och menniskors
själar. *
Hes, 27: 13.
* Med »kroppar» och »menniskors
själar» menas slafvar.
14. Och den frukt, som din
isjäl haft begär till,* har gått
ifrån dig,** och allt det herrliga
och glänsande har gått förloradt
för dig, t och man skall alls icke
vidare finna det.
* Ordagrant: din själs begärs frukt.
** Märk, huru talet här vänder sig på
två sätt. Den i v. 4 omnämda
himmelska stämman har hittills talat om staden,
här talar hon till henne. Jemför v. 21 —
22, der det samma sker. I det föregående
har hon talat om Roms förstöring såsona
tillkommandef här talar hon om den
samma såsom fullbordad. Samma
vex-ling återkommer i v. 15 (»de skola stå»),
v. 17 (»de stodo»). Jemför äfven v. 18 f.
I den lifliga skildringen framträda för
talaren de tillkommande tingen, såsom vore
de redan för handen,
t Ordagrant: från dig.
15. De som handla med dessa
ting,* de som blifvit rika af henne,
skola stå långt ifrån af fruktan
för hennes qval, gråtande och
sörjande.
Hes. 27: so, 35. Jer. 50: is.
* de i v. 12—14 nämda tingen. V.
15 ntgör en upprepning af det, som är
" i v, 11.
16. sägande: Ve, ve, den
stora staden, som var klädd i fint
linne och purpur och skarlakan
och smyckad* med guld och
dyrbar sten och perla; ty på en
enda timme har den så stora
rikedomen blifvit ödelagd.
Upp. 17: 4, 18: lo, 19.
* Ordagrant: förgyld. Samma uttryck
i kap. 17: 4.
17. Och hvarje styrman och
hvar och en, som seglar till
bestämd plats,* och sjömän och så
många, som idka sjöfart, stodo
långt ifrån
Hes. 27: 2 7.
* Grundtextens uttryck betecknar
seglare, som göra sina resor mellan bestämda
handelsplatser. Man hade äfven på den
tiden regelbundna turlinier. Här menas
sådana mellan Rom och främmande städer.
18. och ropade, seende röken
af hennes brand, sägande: Hvem
är lik den stora staden?
Es. 34: 10. Upp. 13: 4.
19. Och de kastade stoft på
sina hufvuden och ropade,
gråtande och sörjande, sägande: Ve,
ve, den stora staden, i hvilken
alla de, som hafva skeppen på
— 669 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
