Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes uppenbarelse - 4 Kapitlet - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes uppenbarelse.
Kap. 17 (tilläggsanm.).
** d. v. s. innanför vingarna.
t Den här förekommande lofsången är
med undantag af slutorden hemtad från
Es. 6: 3.
tt Se anm. till kap. 1: 8. — Bland alla
skapade ting intager menniskan främsta
rummet ; bland fåglarna är örnen den förnämsta,
bland boskapen oxen, bland vilddjuren
lejonet. Dessa fyra framträda derför här
såsom representanter för hela skapelsen.
Deras många ögon äro en bild af deras
ständiga vaksamhet. De sex vingarna
uttrycka det tjenande förhållande, hvari de
skapade tingen stå till skaparen. I Es. 6: 2
framställas seraferna utrustade med sex
vingar: med två betäcka de sina ansigten
(uttryck af vördnad för Guds majestät), med
två betäcka de sina fötter (uttryck af
ödmjukhet), med två flyga de (uttryck af deras
villighet att utföra Guds befallningar). Utan
tvifvel hafva de sex vingarna här samma
betydelse som på det nämda profetiska
stället.
9. Och. så ofta de lefvande
väsendena skola gifva herrlighet och
ära* och tacksägelse åt honom,
som sitter på tronen, honom som
lefver till evigheternas
evigheter,**
Upp. 15: 7. Es. 6: i f.
* d. v. s. prisande erkänna Guds
herr-lighet och ära. Jemför Ps. 29: i, 97: 6.
** Ordagrant: tidsåldrarnas tidsåldrar;
se anm. till Matt. 25: 4 6.
10. så skola de tjugufyra
äldsta falla ned inför honom, som
sitter på tronen, och skola tillbedja
honom, som lefver till
evigheternas evigheter, och skola kasta sina
kransar inför tronen,* sägande:
* Nedfallandet, tillbedjandet och
kransarnas kastande inför tronen äro uttryck
för deras ödmjukande inför honom, som
är alltings herre.
11. Du, vår herre och Gud,
är värdig att taga herrligheten
och äran och kraften, * tj du har
skapat alla ting, och för din
viljas skull** voro de tillf och vordo
skapade.
Upp. 5: 12 följ., 10: 6.
d. v. s. du är värdig, att alla skapade
ting erkänna ditt majestät, din ära, din
kraft.
** Alla tings tillvaro har sin grund
uteslutande i Guds vilja.
t Det var till, så snart du hade skapat
det samma.
5 Kapitlet.
Johannes ser en bok med sju insegel i Gudi
hand (v. 1—5). Lammet träder fram och tager
boken för att öppna den (v. 6—14).
Och Jag såg på hans högra
hand,* som satt på tronen,
en bok, skrifven invändigt och
utvändigt,** förseglad med sju
insegel, f
Hes. 2: 9 f. Es. 29: ii.
* Johannes såg boken ligga på hans
öppna hand.
** Boken var en rulle, såsom de gamlas
böcker alltid voro. Jemför anm. till Luk.
4: 17. I allmänhet voro de skrifna endast
på den ena sidan; men den bok, som
Johannes såg, var fullskrifven både på den
inre och den yttre sidan. Dermed afbildas
innehållets rikedom.
t Förseglingen betecknar, att bokens
innehåll är en hemlighet, som en menniska
endast genom guddomlig uppenbarelse kan
lära känna. På livad sätt boken var
förseglad, nämnes icke och är äfven för sjelfva
saken alldeles likgiltigt. Hennes innehåll
uppenbaras fÖr Johannes genom en rad af
syner, som han får skåda vid öppnandet
af hvart och ett af inseglen. Någon
läsning ur boken förekommer icke.
2. Och jag såg en stark
ängel,* förkunnande med högröst:
Hvem är värdig att öppna boken
och lösa dess insegel?
* Ängelen måste hafva en stor kraft,
för att hans röst skulle kunna genomtränga
hela skapelsen (v. 3).
3. Och ingen i himmelen ej
heller på jorden ej heller under
jorden* kunde** öppna boken ej
heller se (in i) henne. ^
* d. v. s. i dödsriket (jemför Fil. 2: 10
och anm. dertill).
— 629 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
