Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakobs bref - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 5: 7 — 16.
Jakobs bref.
fff d. v. s. frukten. Andra öfversätte«:
tills han (nämligen jordbrukaren), andra
åter: tills hon (nämligen jorden),
som gör, att den växer.
8. Våren långmodiga, äfven I;
stadfästen edra hjertan, ty
herrens ankomst är nära.
1 Tess. 4: 15 följ. 2 Tess. 2: i f.
9. Sucken icke mot hvarandra,
bröder, på det I icke mån varda
dömda.* Se, domaren** står för
dörrarna.
* fördömda.
** nämligen Kristus.
10. Tagen, bröder, såsom en
föresyn i lidandet och
långmodig-heten profeterna, som hafva talat
i herrens namn.*
å herrens vägnar, såsom hans sändebud.
Jemför Matt. 5: 12.
11. Se, vi prisa dem saliga,
som hållit ut; Jobs uthållighet
hafven I hört, och det slut, han
fick af herren,* hafven I sett,**
ty herren är storbarmhertig och
medlidsam.
Job. 1: 21 f., 42: 10. Ps. 103: 8.
* Ordagrant: herrens slut, d. v. s. det
slut, som herren gjorde på hans lidanden.
** nämligen i skriften.
12. framför allt, mina
bröder, svärjen icke, hvarken vid
himmelen ej heller vid jorden ej
heller någon annan ed; men edert
ja vare ja, och edert nej (vare)
nej,* på det I icke mån falla
under dom.**
* Se Matt. 5: 34—37 och anm. dertill.
** under Guds dom. Gud skall straffa
den, som svär.
13. Lider någon ondt* bland
eder? Han bedje. Är någon vid
godt mod? Han sjunge psalmer.
Ef. 5: 19.
* ondt af hvad slag det vara må.
14. Är någon sjuk bland eder?
Han kalle till sig församlingens
äldsta, och de bedje öfver
honom,* hafvande smort (honom)
med olja i herrens namn.**
Mark. 6: 13.
* Att Jakob säger: öfver honom, torde
syfta derpå, att de bedjande böjde sig öf~
ver den sjuke, när de bådo för honom.
** med åberopande af Jesu namn.
Se-Ap. G. 3: 6, 16, 4: 10. Det var
Jesus-nämnet, som gaf den helbregdagörande
kraften åt den utvertes smörjeisen.
15. Och trons bön* skall frälsa
den sjuke, och herren** skall resa^
honom upp;t äfven om han gjort
synder, ff så skall det förlåtas
honom, f*
* de äldstas bön i tillit till herren^,
att han skall göra, hvad de bedja om.
Att den sjuke också beder med, det säger
sig sjelft. Men derom talar Jakob icke
här. Jemför kap. 1: 6.
d. ä. Kristus.
f från sjuksängen.
•^t så att han genom dem ådragit sig
sjukdomen.
f* och icke hindra hans
helbregdagö-relse, dock under förutsättning att han be^
känner dem (v. 16). Se Matt. 9: 2. —
Det är klart, att Jakobs ord i denna vers
icke få fattas så, som skulle de äldstas,
förbön i hvarje fall verka helbregdagörelse.
Ty då skulle ju ingen troende kunna dö.
Bönen måste derför alltid hvila på den
förutsättningen, att herren så vill. Jakob
hade naturligtvis sjelf många gånger sett
troende sjuka dö, ehuru man bedit öfver
dem. Äfven de, som särskildt hade
hel-bregdagörelsens gåfva, kunde icke i
hvarje-fall göra de sjuka friska, icke ens Paulus.
Se anm. till 1 Tim. 5: 2 3.
16. Bekännen alltså synderna,
för hva^randra* och bedjeii för
hvarandra, på det I mån varda
helbregdagjorda;** mycket f
förmår en rättfärdigs bönff genom
sin verksamhet, t*
* Af dessa ord synes, att Jakob i v.
15 förutsätter, att den sjuke bekänner sina
synder för de äldsta. Men när han här
icke säger: för de äldsta, utan: för
hvarandra, så visar han, att detta bekännande
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
