- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
572

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 5 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 5: 18 — 21.

Johannes första bref.

18. Vi veta, att livar och en,
som är född ur Gud, icke
syndar, utan den, som liar blifvit
född ur Gud, bevarar sig,** och.
den onde-f rör honom icke.ff

* I v. 16 f. har apostelen sagt, att det
kan hända, att en troende syndar. Det
samma har han ock uttalat i kap. 1: 8—lo.
Här åter säger han, att den, som är född
ur Gud, icke syndar. Det är då tydligt,
att han i förra fallet menar tillfälliga
synder, hvari en troende af okunnighet eller
svaghet kan falla, i senare fallet ett lif i
synd. Jemför kap. 3: 9 och anm. dertill.
Annars skulle hans ord innehålla en
olöslig motsägelse.

** han tager sig till vara för synden.
Den ogudaktige följer med synden, och
detta förhållande ändras icke deraf, att
han till äfventyrs här eller der tager sig
till vara för den eller den särskilda, gröfre
missgerningen. Den, som är född ur Gud,
är på vakt mot synden, så att han icke
följer henne, och detta förhållande
ändras icke deraf, att han till äfventyrs här
eller der kan öfverrumplas af den eller
den frestelsen, så att han faller. Märk
för öfrigt här, huru apostelen betonar, att
den troendes bevarande i väsentlig mån
beror på honom sjelf.

t d. v. s. djefvulen (se kap. 2: 13).

tf Satan kan väl fresta honom, men
han kommer icke åt honom, så att han
får honom i sitt våld. Jemför Jak. 4: 7.

19. Vi veta, att vi* är o af
Gud, och verlden ligger hel och
hållen i den onde.**

* vi, som tro på Jesus.

** Den troende är i Gud (v. 20),
verlden är i den onde. Hon har, så att säga,
sitt lifselement i den onde. Det är han,
som regerar hennes sinne och hennes lif.
Jemför Ef. 2: 2. Märk den skarpa
motsatsen: Den onde kan icke ens röra den
troende, verlden deremot har han alldeles
i sitt våld. Med verlden menas de otrogna.

20. Men vi veta,"^ att Guds
son har kommit och har gifvit
oss förstånd,** att vi känna den
sanne,*** och vi äro i den sanne
i hans son Jesus Kristus ;f
denne ff är den sanne Guden och
evigt lif.ftt

* Märk, huru alla tre verserna 18—-20
börja med orden: Vi veta. Apostelen vill
här såsom en afslutning i tre korta satser
sammanfatta hela brefvets hufvudinnehålL
Sammanhanget blir då: l:o) Den som är
född ur Gud, han syndar icke (v. 18) — 2:o)
vi som tro, äro födda ur Gud, medan
verlden ligger i den onde (v. 19) — 3:o) denna
födelse har skett derigenom, att vi lärt
känna Gud och kommit i gemenskap med
honom genom Kristus (v. 20.)

** Med förstånd menas här förmågan
att förstå något. Förmåga att känna Gud
finnes icke af naturen i oss. Hon är en
gåfva af Kristus. Se derom Joh. 1: 18.
Matt. 11: 27.

d. v. s. Gud. Han kallas den sanne
i motsats mot afgudarna, som äro falska
gudar.

t Vi äro i den sanne derigenom, att
vi äro i hans son Jesus Kristus. Den, som
är i Kristus, är i Gud, emedan Gud är i
Kristus. Grundtextens ord kunna ock
betyda : vi äro i den sanne, nämligen i hans
son Jesus Kristus. Den förra
uppfattningen är dock att föredraga.

tt nämligen den sanne, om hvilken jag
talar.

ttt Den sanne Guden är till sitt
väsen evigt lif (se Joh. 5: 2 6). Derför hafva
ock de, som äro i honom, evigt lif. Se
för öfrigt tilläggsanm. vid kapitlets slut.

21. Barn, akten eder sjelf va
för afgudarna.*

* Om apostelen menar de hedniska
afgudarna, så vill han här varna sina läsare
för att återgå till den hedniska
afguda-tjensten. Detta synes dock mindre troligt.
I hela brefvet finnes nämligen ingenting,
som kunnat gifva anledning till en
sådan varning. Det är derför sannolikt, att
han åsyftar den falska bild af Gud, som
villolärarena predikade. Denna bild var,
så att säga, endast ett afgudabeläte. Ty
då de förnekade sonen, så hade de icke
heller fadern (kap. 2: 22 f.). Den Gud^
som de predikade, var alltså icke den
rätte Guden.

Tilläggsanmärlming till v. 6—8.

Det är mycket svårt att med visshet
afgöra, hvad Johannes menar med det, att
Kristus har kommit genom vatten och blod,
samt att vattnet och blodet jemte anden
vittna om honom. Från uräldsta tider

572 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free