Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petri första bref - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petri första bref.
sina och de andras vägnar svarade: Herre, till hvem skola vi gå bort?
Evigt lifs ord har du (Joh. 6: 6 8).
När herren blef gripen, öfverrumplades Petrus af förskräckelse, så
att han förnekade honom. Men herren vände sig om och såg pä honom,
och då ångrade han sig strax. Efter uppständeisen uppsökte Jesus
honom äter och tröstade honom. Några dagar derefter höll han med
honom den märkvärdiga examen, om hvilken vi läsa i Joh. 21: Simon,
Johannes son, älskar du mig? På hvilken fråga Petrus tre gånger svarade
ja, dervid äfven vädjande till herrens egen allvretenhet. I Ap. Gr 1 finna
vi Petrus i Jerusalem. Der framstår han åter såsom den ledande mannen
i församlingen. Det är han, som föreslår, att man skall välja en annan
apostel i stället för Judas Iskariot. Efter andens utgjutande vid
pingstfesten är det åter Petrus, som gent emot försmädarena uppträder till försvar
för lärjungarna och predikar för folket, så att icke mindre än tre tusen varda
omvända. I de följande kapitlen af Ap. G. till och med det tolfte är
Petrus öfverallt hufvudpersonen. Jemte honom nämnes apostelen Johannes
men endast såsom hans följeslage. Efter sin broder Jakobs afrättning
kastades Petrus i fängelse men räddades pä ett underbart sätt genom en
herrens ängel (Ap. G. 12). Från denna tid lemnade han Jerusalem
och drog ät annat håll, vi veta icke hvart (Ap, G, 12: 17). Ledningen
af församlingen i Jerusalem öfvertogs då af Jakob, herrens broder. Om
honom se anmärkningen till Ap. G. 12: 17. Yid apostlamötet i
Jerusalem, der den stora frågan skulle afgöras, om hedningar kunde upptagas i
den kristna församlingen utan omskärelse, var det Petrus, som först tog
till ordet. Någon tid derefter finna vi honom i Antiokia (Gal. 2), men
om hans verksamhet veta vi ingenting visst. Sannolikt verkade han bland
de utom Palestina boende judarna i Asien. När han skref sitt första bref,
befann han sig, enligt sina egna ord, i Babylon (kap. 5: 13). Somliga
bibeltolkare tro, att han med Babylon menar Kom, men någon rimlig
anledning till ett sådant antagande förefinnes icke.
En gammal sägen är, att Petrus äfven skall hafva verkat i Bom samt varit
församlingens föreståndare der i 25 år. Huru mycken sanning^ som ligger
i denna berättelse, kunna vi dock icke veta. Om hans slut förmäler den
gamla sägnen, att han blef korsfäst i Bom under den förföljelse, som
kejsar Nero anstälde. Han skall då hafva bedit att blifva korsfäst med
fötterna upp och hufvudet ned, emedan han ansåg sig ovärdig att hänga
pä korset på samma sätt som don mästare, som han hade förnekat. Alla
dessa sägner äro dock mycket osäkra. Endast så mycket kan man anse
vara visst, att Petrus lidit martyrdöden.
Petri första bref är icke skrifvet till någon särskild församling utan
till kristna, spridda här och der i Mindre Asien (kap. 1: l). Om de varit
judekristna eller hedningkristna, derom råda olika meningar. Det förra är
det mest sannolika. Se kap. 1: 1, 4: 3 och anm. dertill. Dessa judekristna
synas dock icke hafva bildat särskilda församlingar utan fortfarande stått i
förbindelse med de judiska synagogorna på de platser, der de varit boende.
Alldeles såsom de första kristna i Palestina från början gjorde. De hade
lärt känna Kristus genom personer, som predikat evangelium bland dem
(kap. 1: 12). Sannolikt voro dessa personer judar af deras egen krets,
— 506 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
