Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 12: 9 — 14.
Brefvet till hebreerna.
t* och på det sättet vinna det eviga
lifvet. Ty dertill syftar hans tuktan.
10. Ty dessa tuktade oss för
några få dagar,* efter som det
syntes dem,*-^ men denne f till det
som gagnar,ff på det vi må få
del af hans lieligliet. f*
* för den lilla tid, då vi såsom
omyndiga stodo under deras välde.
** och dervid kunde de ofta begå
misstag, ehuru de hade en god mening.
f denne, nämligen Gud, tuktar oss o.
s. v.
tt det som alltid är gagneligt. Han
begår inga misstag. Författaren förnekar
naturligtvis icke, att äfven föräldrarnas
tuktan ofta var gagnelig. Men då den
af-såg endast en kort tid och dessutom var
behäftad med misstag, så var den i
afse-ende på nytta ingenting att tala om i
jämförelse med Guds tuktan.
f* till det som gagnar, d. v. s. på det
vi må vinna den fullkomliga helighet, som
gör oss passande för hans eviga rike (se
v. 14). — Märk motsatserna: Våra jordiska
föräldrar tuktade oss, efter som de tyclcte;
Gud tuktar till det^ som är nyttigt; deras
tuktan afsåg vår lydnad för en kort tid,
hans tuktan afser att göra oss heligaj så
att vi passa för hans eviga rike.
11. Hvarje tuktan* synes
visserligen för stunden** icke vara
till glädje utan till sorg, men***
derefter vedergäller hanf dem,
som genom henne äro öfvade,ff
med en fridsfrukt af
rättfärdig-het.f*
* både den menskliga och guddomliga.
Författaren vill säga: Guds tuktan synes,
såsom hvarje tuktan, o. s. v.
Ordagrant: för det närvarande, d.
v. s. medan den står på.
det synes endast så, men är det
icke, ty derefter o. s. v.
t nämligen Gud. Här tänker
författaren endast på den guddomliga tuktan.
tt dem, som genom henne äro öfvade
i tro och uthållighet, men icke dem, som
till följd af lidandet tröttna och falla af.
t* en frids frukt, som består i
rättfärdighet. Frukten af tuktan är
rättfärdighet, hvarmed menas det samma, som
författaren i vers 10 kallat helighet. Denna
frukt är en vedergällning, emedan den
utgör en rik ersättning för alla föregående
lidanden. Och den är en fridsfrukt,
emedan den föder af sig frid både för tid och
evighet. Jemför Es. 32: 17.
12. lör den skull* räten
upp de slappa händerna och de
vanmäktiga knäna**
Es. 35: 3.
* emedan Guds tuktan har ett sådant
godt ändamål, som nyss är sagdt.
** Detta antyder, att ett tillstånd af
andlig domning börjat inträda hos dem till
följd af de lidanden, som de för sin tro»
skull måst utstå. Märk här, hvilken
villfarelse det är att tro, att förföljelser alltid
verka andlig lifaktighet. I början kan det
väl synas så (se kap. 10: 32), men i
längden äro de egnade att verka utmattning
(kap. 12: 3). Jemför derom anmärkningen
till 1 Tim. 2: 2.
13. och gören raka spår för
edra fötter,* på det att det halta**
ej må vända sig bortf utan hellre
botas.tt
Ordspr. 4: 26,
* iakttagen allt, som kan göra eder
väg rak, d. v. s, allt som kan hjelpa eder
att vandra rakt på målet, att I mån hinna
det. Jemför Matt. 3: 3.
** de församlingsmedlemmar, som
börjat vackla. Jemför 1 Kon. 18: 21.
t bort från den rätta vägen. Jemför
1 Tim. 1: 6.
ft blifva stadgade och starka kristna.
Författaren ställer förmaningen till hela
församlingen, att hon må bli stark och
vandra med kraft fram mot målet. Ty
gör hon det, så är det egnadt att stärka
de enskilda lemmar, som börjat blifva
kranka och vacklande. Ar deremot
församlingen i sin helhet slapp, så komma
sådana der haltande lemmar alldeles bort
från den rätta vägen.
14. Jagen efter frid med alla*
och efter heligheten,** utan
hvilken ingen skall få se herren,t
Matt. 5: 9. Rom. 12: I8. 2. Tim.
2: 22.
Här menas frid med alla de troende
Genom en sådan frid håller församiiDgea
väl tillsammans och är stark; genom ofrid
och strid faller hon sönder, och då blifva
många hennes lemmar lätt ett byte för
fienden.
— 496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
