Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 11 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna.
Kap. 11: 10 — 16.
sam uppfört staden. Denna stad skall en
gång sänka sig från himlen ned till
jorden. Det är den slutliga fullbordan af det
åt Abraham gifna löftet. Angående
judarnas tankar om denna sak se anm. till
Gal. 4: 2 6.
11. Genom tro fick äfven
sjelf-va Sara* kraft till att afla, och
det i strid emot (sin) ålders tid,**
emedan hon ansåg den trofast,
som hade lofvat.f
1 Mos. 17: 19. Rom. 4: 19.
^ hon som dock i början var otrogen,
så att hon log åt löftet (1 Mos. 18: 12).
** Hon var ju 90 år, och vid den åldern
har qvinnans naturliga förmåga att afla
barn längesedan upphört.
-f Se anm. till v. 1.
12. Derför föddes ock af en
enda (man), och detta af en död,*
såsom himmelens stjernor till
antalet och såsom sanden, den
oräkneliga, vid hafvets strand.
1 Mos. 15: 5, 22: 17.
* Emedan Sara fick denna kraft, så
kunde af en enda man, nämligen Abraham,
och det ehuru han, hvad könskraften
angår, var död, födas en afkomma så talrik
som o. s. v. Se Rom. 4: 19 och anm.
dertill.
13. I tro* dogo alla dessa,**
icke hafvande fått löftena *** utan
sett dem fjerran ifrån f och
hel-sat demft och bekant, fff att de
voro gäster t* och främlingar *f*
på jorden.
1 Mos. 23: 4. Ps. 39: 1$, 119: 19.
* Ordagrant: enligt tro, d. v. s. såsom
man dör, när man är troende.
** Abraham, Isak, Jakob och Sara (v.
8, 9, 11). Att författaren menar endast
dessa och icke tillika Abel, Bnok och
Noak, synes dels deraf, att Bnok aldrig
dog, dels deraf, att det, som säges i v.
14—16, icke passar in på Abel, Enok
och Noak.
*** d. v. s. det som blifvit dem lofvadt
(se kap. 6: 12).
t endast i hoppet på långt afstånd.
Först i en aflägsen framtid skulle löftena
gå i fullbordan.
ff När de i hoppet på afstånd sågo
det utlofvade, så helsade de det med fröjd,
såsom en resande utbrister i jubel, när han
efter en lång och besvärlig färd ändtligen
på afstånd får syn på sin resas mål.
fff En sådan bekännelse ser författaren
i Abrahams ord i 1 Mos. 23: 4, der han
säger till Hets barn: Jag är en främling
och en gäst hos eder. Författaren tolkar
hans ord, som om han sagt, att han var
en gäst och främling på jorden.
t* icke hemma.
som endast tillfälligtvis dröja på en
plats under resan hem. Se 1 Petr. 1: 1.
14. Tj de, som säga sådant,*
gifva till känna, att de söka efter
ett fädernesland.**
* de som säga, att de äro främlingar
och gäster (v. 13).
** ty der de äro främlingar, der är ju
icke deras fädernesland.
15. Och om de* tänka på**
det der (fäderneslandet), från
hvil-ket de hade gått ut, f så hade de
väl haft tidff att vända tillbaka.
* nämligen Abraham, Isak och Jakob.
Sara var redan död, då Abraham sade de
nämda orden.
** om de i den bekännelse, som vi läsa
i 1 Mos. 23: 4, tänka på o. s. v. På
samma sätt säga ock vi, när vi läsa ett
skriftens ord: »här tänker eller menar
apostelen eller profeten det och det», i
stället för: här tänkte han o. s. v.
t nämligen Mesopotamien.
ft när de aflade denna bekännelse.
16. Men nu sträcka de sig
efter ett bättre,* det är ett
himmelskt. För den skull** blyges
icke Gud vid dem, att kallas
deras Gud,f tyff han har beredt
dem en stad.f*
2 Mos. 3: 6.
* De tänka vid denna bekännelse icke
på Mesopotamien utan sträcka sig efter
ett bättre fädernesland. — Somliga
bibeltolkare fatta meningen så, som ville
författaren säga: Nu deremot sträcka de sig
i dödsrikets paradis läugtansfullt efter ett
bättre fädernesland. Den förra
uppfattningen är dock att föredraga.
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
