Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 12: 27 — 13: 3.
Brefvet till hebreerna.
7. Men i det andra* (går)
öf-verstepresten ensam (in) en gång
om året;** icke utan blod, som
han bär fram för sig sjelff och
för folkets okunnighetssynder, ff
2 Mos. 30: lo. 3 Mos. 16: i följ.,
17, 34.
* det andra tabernaklet, d. v. s. det
allraheligaste (v. 3).
** d. v. s. endast en dag på året,
nämligen den stora försoningsdagen. Men på
denna dag kunde han naturligtvis gå dit
in flere gånger. Enligt 3 Mos. 16: 14,
15 gjorde han det åtminstone två gånger.
t till rening för sig sjelf.
f t till försoning för folkets
okunnig-hetssynder. Jemför kap. 5: 2. Endast
ouppsåtliga synder — aldrig uppsåtliga —
kunde i gamla testamentet försonas genom
offer. Se anm, till kap. 5: 2.
8. hvarmed den helige anden
gör detta tydligt,* att vägen till
helgedomen** ännu icke är
uppenbarad, f då det främre
tabernaklet ännu har bestånd,ff
Ebr. 10: 19 f.
Ordagrant: då den helige anden gör
detta tydligt.
** den himmelska helgedomen (kap.
8: 2).
t öppnad, så att man kan komma dit
in. Att ingen annan än öfverstepresten
fick gå in i det [allraheligaste, och han
endast en dag på året, deri låg en
antydan af den helige anden, att vägen ännu
icke var öppnad in i den himmelska
helgedomen, hvars förebild det allraheligaste
var.
tt Det främre tabernaklet var nämligen
alltid en påminnelse derom, att presterna
— och med dem alla andra — måste
stanna utanför det allraheligaste, d. v. s.
utanför den himmelska helgedomen. — Att
tabernaklet icke vidare fans till, när
författaren skref, "det gör till saken
ingenting, ty de förhållanden, som grundlades
genom det samma, egde ännu bestånd.
9. hvilket* är en sinnebild med
afseende på den närvarande
tiden,** enligt hvilkenf både
gåf-vor och offerff bäras fram, som
icke kunna i anseende till
sam-vetet fullkomna den tjenande,t*
* nämligen det främre tabernaklet.
** d. v. s. en sinnebild, som syftar på
den tid, som nu är, i motsats mot den.
tillkommande tidsåldern, då det nya
förbundet upprättas och vägen till den
himmelska helgedomen öppnas.
t enligt hvilken sinnebild. Den
sinnebild, som ligger i det främre tabernaklet,
uttrycker, att vägen till den himmelska
helgedomen icke är öppnad under den
närvarande tiden. Alldeles i öfverensstämmelse
med denna sinnebild är det, att offer
frambäras, som icke kunna frälsa.
tt d. v. s. oblodiga och blodiga offer.
Se kap. 5: 1.
t* den som offrar. Offren kunna aldrig
rena och fullkomna honom så, att han icke
vidare har medvetande af synder. Ett
sådant fullkomnande skall ske först då, när
det nya förbundet kommer, som Gud skall
göra med Israel. Se kap. 8: 8 följ.
10. (då de) allenast (äro), jemte
mat och drycker och olika
dö-pelser,* kötts stadgar,** pålagda
intill upprättelses tid.f
2 Mos. 19: 10, 29: 4, 30: i8 f. 3 Mos.
11: 1 följ. 4 Mos. 19: 7 följ. Kol. 2: le.
* jemte alla stadgar om tillåten eller
förbjuden mat och dryck samt om olika
slag af döpelser och tvagningar (jemför
Mark. 7: 3 f.).
** stadgar, som angå yttre köttslig
rening.
t d. v. s. intill den tid, då allt blir
stäldt till rätta. Se Ap. G. 3: 21. Detta
är tiden för Kristi återkomst och det nya
förbundet, som författaren tänker sig nära
förestående.
11. M en* Kristus har, sedan
han såsom en öfversteprest för
det tillkommande goda** kommit
genom det större och
fullkomligare tabernaklet, som icke är
gjordt med händer, det är: som
icke tillhör denna skapelse, f
Ebr. 8: 1, 10: 1.
* Detta men syftar tillbaka på ordet
visserligen i v. 1.
** såsom en öfversteprest för det nya
förbundet och alla dess saliga förmåner.
Detta är ännu tillkommande (se kap. 8: 8)»
— 472 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
