Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefvet till hebreerna - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet till hebreerna.
Kcip. 6: 16 — 2 0
6. och affallit,* att
återför-njas till sinnesändring,
korsfästande för sig sjelfvaf Guds
sonff och. utsättande honom för
skjmf.f*
2 Petr. 2: 2 0.
* Ordagrant: fallit vid sidan, d. v. s.
fallit och kommit bort från den rätta
vägen. Märk, huru författaren här uttalar,
att en troende kan aflfalla och förgås.
emedan de korsfästa. Somliga
bibeltolkare öfversätta: ånyo hors fäst ande.
Denna betydelse har dock det grekiska
ordet icke på något ställe, der det annars
förekommer.
f hvad på dem ankommer. När de
vända honom ryggen, är det, såsom om
de för sin del sade; »Han är icke den
Messias, som han gaf sig ut för att vara,
utan en bedragare, som man med rätta
korsfäst.» Dermed göra de sig sjelfva
del-a,ktiga i deras gerning, som korsfäste
honom.
tf icke en vanlig menniska utan Guds
son. Dermed framhåller författaren det
förfärliga i deras gerning. Se kap. 10: 2 9.
t* Att så korsfästa honom är att skymfa
bonom. — De flesta bibeltolkare anse, att
författaren här talar om ett affall, som går
ända derhän, att den affällige smädar
Kristus på sådant sätt, att han begår synd
mot den helige anden. Se anm. till Matt.
12: 31. Andra deremot mena, att
författaren framställer hvarje verkligt affall
,— icke’ fall utan alBPall — såsom en
skymf mot Kristus, och att han förnekar
möjligheten för den affallne att åter blifva
omvänd. De förra tolka orden i
öfverens-stämmelse med nya testamentets lära för
öfrigt. De senare hafva deremot sjelfva
ordalydelsen på sin sida. Luther, som
hör till dem, anför ock detta ställe såsom
bevis på, att ebreerbrefvet icke kan vara
skrifvet af en apostel. Jemför kap. 10:
2 6 f. Vare härmed huru som helst, visst
är, att Kristus och apostlarna lära, att
äf-ven affällingar kunna varda omvända och
frälsta.
7. Ty jord,* som druckit det
på henne ofta kommande regnet
och som bär** en ört brukbarf
för dessa, för hvilkas skull hon
ock odlas, tf varder delaktig af
Tälsignelse från Gud,f*
Ty med denna sak (v. 1—6) förhåller
det sig på samma sätt som med
jorden-jord som druckit o. s. v.
** Ordagrant: föder. Författaren
använder samma ord, som begagnas om den
födande qvinnan.
f Om betydelsen af grundtextens ord
se anm. till Luk. 9: 62. Samma ord i
Luk. 14: 3 5.
tf d. v. s. för egarena.
t* Gud välsignar henne, så att hon bär
ytterligare frukt.
8. men om hon* frambringar
törnen och tistlar, så är hon
oduglig och nära förbannelse, f
hvars slut är till förbränning, ff
1 Mos. 3: 17 f. Es. 5: 2, 4, e. Hos.
10: 8.
* sedan hon druckit regnet (v. 7).
Ordagrant: icke hållande profvet.
Man får då icke af henne, hvad man
väntat och haft rätt att vänta.
t förbannelse af Gud. — Så träffar ock
Guds förbannelse dem, som affalla och
vända åter till synden, sedan de erfarit
Guds nåd.
ff Slutet på den förbannelsen är, att
man tänder eld på ett sådant fält. Deri
ser författaren en bild af den eviga
fördömelsen (se kap. 10: 27).
9. M en vi äro öfvertjgade
angående eder, I älskade, om det
bättre och det, som leder till
frälsning,* om vi också tala på
detta sätt.**
* Ordagrant: om det som
sammanhänger med frälsning. Författaren vill säga:
Vi äro öfvertygade, att det icke står så
illa till med eder, utan att eder andliga
ställning är sådan, att den sammanhänger
med frälsning, d. v. s. att slutet på den
samma icke blir förbannelse utan
frälsning.
** som vi gjort i v. 4—8.
10. Tj Gud är icke
orättfärdig, så att han skulle glömma
edert verk och den kärlek, som
I hafven visat till hans namn,
hafvande tjenat de heliga och
tjenande (dem).*
Matt. 10: 42, 25: 40. Mark. 9: 41.
Joh. 13: 20. 1 Tes?^. 1: S.
— 461 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
