Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till efesierna - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 12 — 16.
Pauli bref till filipperna.
Den gammalisraelitiska statsförfattningen
med alla dess goda anordningar var en
stor skatt för Israel. Men från den voro
hedningarna uteslutna.
tt Grundtextens ord står i flertal:
Löftets förbund äro de förbund, som innehålla
löftet om frälsning och välsignelse genom
Messias. Gud ingick och förnyade flere
gånger förbund med Abraham (1 Mos. 12:
2 f., 13: 15, 15: 18, 17: 20, 22: 16 följ.),
med Isak (1 Mos. 26: 2 följ.), med Jakob
(1 Mos. 28: 13 följ.) samt slutligen med
hela folket genom Moses (2 Mos. 19: 3 följ.).
I förhållande till dessa förbund voro
hedningarna främlingar: de stodo utanför
dem.
Då de voro utan Kristus, så hade
de ingenting att hoppas. Israel deremot
hade ett saligt hopp.
f* Grundtextens ord kan betyda: l:o)
en som icke tror på Gud, 2:o) en som är
gudlös, ogudaktig, 3:o) en som är utan
Guds hjelp. Det sista är sannolikt
apostelens mening bär. Hedningarnas gudar
voro inga verkliga gudar (Gal. 4: 8) utan
tvertom onda andar (1 Kor. 10: 20).
Hedningarna voro sålodes alldeles utan en
gud, som kunde hjelpa dem. I sanning
tröstlöst! Israel deremot hade den rätte
Guden.
*t* Med verlden menas här
hednaverl-den i motsats mot Israel, som var Guds
stat. Sammalunda begagnas ordet i Eom.
11: 12, 15 (se anm. dertill).
13. Men nu i Kristus Jesus*
hafven som en gång voren
fjerran,f kommit näraff i Kristi
* derigenom att I ären i Kristus Jesus.
Se anm. till v. 10.
** Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet I: I hedningkristna.
f fjerran från Israel och alla de
nådeförmåner, som detta folk hade.
tt så att I nu tillhören Israel. De
troende hedningarna voro lika grenar,
inympade i den gammalisraelitiska stammen.
Se Rom. 11: 17 följ. och anm. dertill. De
utgjorde derför tillsammans med de
troende judarna ett enda folk, det sanna
Guds Israel (Gal. 6: 1 e). Uttrycket
»komma nära» har Paulus lånat ur de judiska
rabbinernas teologi, der det ofta användes
i betydelsen: blifva proselyt. Jemför Es.
49: 1, 6, 57: 19. Se v. 17.
t’^ ty derigenom att Kristus gaf sitt lif
i döden, vardt den skiljemur nedbruten,
som förr ohjelpligt skilde judar och
hedningar åt (v. 14 f.).
U. Ty han* är vår frid,** han
som gjort de beggef till ettff
och brutit ned afskrankningens
skiljemur, f *
Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet han: han och ingen annan.
Ordet frid står här och i v. 17
såsom motsats mot ordet fiendskap i v. 15.
Det betecknar derför frid mellan de
troende judarna och hedningarna. Denna
frid har sin grund i Kristus. Att aposte
len säger: Kristus är vår frid, det sker
enligt ett i bibeln vanligt språkbruk, der
Gud eller Kristus säges vara det, som han
verlcar eller gifver, såsom då det heter:
han är min helsa, kraft, glädje, han är
uppståndelsen, förseningen o. s. v. Se
anm. till 1 Kor. 1: 30.
t Apostelen betraktar judar och
hedningar såsom två hvarandra motsatta parter.
ft icke så att han gjort judarna till
hedningar eller hedningarna till judar, utan
så att han förenat dem begge i en ny,
högre enhet, nämligen kristenheten.
t* som skilde dem åt. Dermed menas
den förra fiendskapen dem emellan, innan
de voro i Kristus (v. 15).
15. (nämligen) fiendskapen,*
hafvande** i sitt kött*** till
intet gjort de i stadgar bestående
budordens lag,f på det han skulle
skapa de två i sig sjelf till en
enda nj menniska, ff görande
frid,t*
Kol. 2: 14. Gal. 6: 15. 2 Kor. 5: 17.
* mellan judar och hedningar.
** i det att han har. Här angifves, på
hvad sätt Kristus upphäft fiendskapen.
*** i sitt kötts kropp genom döden
(Kol. 1: 22).
t Ordagrant: lagen af budorden i
stadgar. Buden bestå nämligen i stadgar eller
befallningar: du skall och du skall icke.
Denna lag, som judarna hade men icke
hedningarna, var orsaken till en ständig
fiendskap mellan de begge parterna. Nu
har Kristus genom sin död upphäft Mose
lag med alla dess bud och stadgar samt
dermed gjort ände på hela den
gammaltestamentliga inrättningen, hvilken hade sin
betydelse intill Kristus men icke längre
(Gal. o: 2 4 f.). Märk: gamla testamentet
afslutas icke med Kristi födelse utan medi
— 292 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
