Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till galaterna - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 12 — 16.
Pauli bref till filipperna.
från min moders liff och kallat
migff genom sin nåd,
Jer. 1: 5. Ap. G. 9: i5, 13: 2. Rom.
1: 1.
* Här visar nu apostelen, att han icke
heller efter sin omvändelse mottagit
undervisning af menniskor. Se anm. till v. 13.
** till apostlaembetet. Gud hade
förutsett, att Paulus skulle blifva troende och
till följd deraf förutbestämt honom till
apostlaembetet.
t d. v. s. ända ifrån början af min
tillvaro. Jemför Ps. 22: ii, Es. 44: 2,
49: 1, 5.
tt Detta skedde vid Damaskus. Om
betydelsen af ordet Tcalla se anm. till v.
6. Dock är möjligt, att det här syftar på
hans kallelse till apostlaembetet. Jemför
1 Kor. 1: 1.
16. att uppenbara sin son i
mig,* på det jag må** förkunna
evangelium om honom bland
hedningarna, strax rådfrågade jag
mig icke med kött och blod,t
* i min ande. Jemför 2 Kor. 4: 6, 5: 19.
I och med apostelens kallelse inträdde detta
uppenbarande (se v. 12). Derför började
han ock strax att predika i synagogorna
i Damaskus, att Jesus var Guds son (Ap.
G. 9: 2 0).
** allt fortfarande må.
t d. v. s. med menniskor Qemfor Matt.
16: 17, Ef. 6: 12). Apostelen blef
visserligen q var i Damaskus med lärjungarna
några dagar efter sin omvändelse. Men
han mottog icke undervisning af någon.
Han var ögonblickligen viss om sin kallelse.
— Det är ett vanligt antagande, att en
strid skulle hafva försiggått i Pauli inre
under hans otros tid. I denna strid,
menar man, har han känt makten af
evan-gelii sanning men bekämpat den samma,
tills han ändtligen blifvit öfverväldigad af
henne. Hans ord här i v. 13—16
vederlägga emellertid hvarje sådant antagande.
De visa tvertom, att han, oberörd af
evangelium, alltjemt tillväxt i judendomen
(v. 14), tills han plötsligt på vägen till
Damaskus fick en uppenbarelse, som med
ens bröt hans motstånd och gaf honom
visshet om sin blifvande särskilda kallelse.
17. ej heller for jag upp till
Jerusalem till dem, (som) före mig
(varit) apostlar,* utan jag for bort
till Arabien** samt återvände till
Damaskus igen.f
* Märk, huru Paulus framställer sig
såsom apostel, jemnbördig med de tolf, allt
ifrån sin kallelse i Damaskus. Dessa hade
endast före honom varit apostlar, men han
var apostel lika visst som de.
** Med Arabien menas här sannolikt det
i sydost nära intill Damaskus belägna
landskapet Auranitis, som räknades till
Arabien. Hvarför Paulus begaf sig dit, huru
länge han dröjde der, och hvad han gjorde
der, derom veta vi intet. Men sannolikt
for han dit för att predika Kristi
evangelium för hedningarna (v. 16). Att hana
verksamhet der icke var långvarig eller af
någon större betydelse, torde framgå
deraf, att Lukas i Ap. G. 9 ingenting nämner
om denna resa. Många bibeltolkare antaga,
att apostelen for dit för att i stillhet
bereda sig för sin kommande verksamhet.
Somliga tro ock, att han förblef der större
delen af de i v. 18 omnämda tre åren.
f der jag predikade i synagogorna (Ap.
G. 9: 22).
18. Sedermera efter tre år*
for jag upp till Jerusalem** för
att lära känna Kefas,t och jag
stannade qvar hos honom i
femton dagar, tf
* från min omvändelse räknadt.
Paulus anför detta för att bevisa, att han icke
kunde vara en apostlalärjunge utan var
en sjelfständig apostel. Hvad för öfrigt
angår dessa tre år, så innefattas de i det
obestämda uttrycket »många dagar», som
Lukas begagnar i Ap. G. 9: 23.
** Orsaken, hvarfor han lemnade
Damaskus, var, att judarna der ville döda
honom. Se historien derom i Ap. G. 9:
23 följ.
t icke för att få undervisning af Kefas
(Petrus) utan endast för att lära känna
honom. Utan tvifvel hade villolärarena i
Galatien framstält Paulus såsom en
apostlalärjunge, h vilken dock väsentligen afvikit
från den lära, som han af apostlarna
mottagit.
tt Att han icke blef qvar i Jerusalem
längre, vållades af judarnas hätskhet, som
gjorde dem otillgängliga för hans predikan
(Ap. G. 22: 17 följ.), ja äfven dref dem
till att stämpla emot hans lif. Se derom
Ap. G. 9: 29.
— 250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
