Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 12 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 2: 17—3: 5.
Pauli andra bref till korintierna.
12 Kapitlet.
Apostelen omtalar en uppenbarelse, som han
liaft (v. 1—10); betygar sin kärlek till
församlingen (v. 11—15); försvarar sig mot falsk
beskyllning för list (v. 16—18); uttalar sina
farhågor med afseende på somliga medlemmar af
församlingen (v. 19—21).
V. 2—i O aftonsångstext nittonde sönd. e. tref. II.
Jag måste berömma mig, (det
är) visserligen icke nyttigt,"^
men jag skall komma till syner
och. uppenbarelser af herren.**
Apostelen känner, att det icke är
nyttigt för hans inre menniska, men
förhållandena äro sådana, att de nödga honom
(se kap. 11: 3 o).
** d. v. s. uppenbarelser, som jag fått af
Kristus genom syner. Uppenbarelser kunde
ju äfven ske på annat sätt än genom syner,
såsom t. ex. genom drömmar, omedelbar
ingifvelse o. s. v. Paulus omtalar här
endast en syn. Att denna dock icke var
den enda, han hade, det kan ses af Ap. G.
9: 3 f., 26: 13—18, 22: 17 f., 27: 23.
2. Jag vet en menniska i
Kristus,* som för fjorton år sedan**
— om (det skedde) i kropp, vet
jag icke, eller utom kroppen, vet
jag icke; Gud vet det — vardt
denne f bortrycktff intill tredje
himmelen.f*
* en genom tron i Kristus lefvande man.
Med denne man menar Paulus sig sjelf.
Men han talar om sig såsom om en
annan. Ty vid det tillfälle, som han här
skildrar, befann han sig i ett helt annat
tillstånd än det vanliga.
När Paulus skref detta bref, hade
han varit omvänd i några och tjugu (23
ä 24) år. Den här omtalade synen har
således egt rum 9 å 10 år efter hans
omvändelse, sannolikt i Antiokia eller Tarsus
(Ap. G. 11: 2 5).
t Ordagrant: den så beskaffade, d. v. s.
han som blef så benådad. Likaså i v. 5.
Meningen har här till följd af de
mellan-komna satserna blifvit något ogrammatisk,
hvilket är mycket vanligt hos Paulus.
ff Samma ord i Ap. G. 8: 3 9, 1 Tess.
4: 17, Upp. 12: 5. Om detta bortryckande
skett i kropp (d. v. s. med hela hans
person) eller så, att hans ande för tillfället
varit ryckt från kroppen, det vet han icke.
Emellertid tänker han sig både det ena
och det andra såsom möjligt.
t^’ Både i gamla och nya testamentet
talas om flere himlar (se isynnerhet Ef.
4: 10, Ebr. 4: i4). Judarnas lärare
an-togo, att det fans sju himlar. Om
Paulus hade samma mening, eller om han
endast tänkte sig tre himlar, och huru han
fattade skilnaden mellan dem, det kan man
icke veta. Se anm. till v. 4.
3. Och jag vet, att denna
menniska* — antingen (det skedde) i
kropp eller utom kroppen, vet jag
icke; Gud vet det —
* Ordagrant: den så beskaffade
menni-skan.
4. vardt bortryckt till
paradiset* och- hörde outsägliga ord,**
som det icke är tillåtet för en
menniska att tala.f
* icke blott till den tredje himmelen
utan ändå högre, nämligen till paradiset.
Med detta paradis menas icke de
gudfruk-tigas paradis i dödsriket, der de vänta på
uppståndelsen (se Luk. 16: 2 3, 23: 43),
utan Guds paradis i den högsta af alla
himlar.
Detta kan betyda antingen: ord, som
icke hunna sägas, eller: ord som icke fä
sägas. Att det senare här är meningen,
synes af de närmast följande orden.
t Endast Gud omedelbart får uttala
dem; en menniska, som hör dem af Gud,
har icke tillåtelse att säga dem för andra.
— Af berättelsen här synes, att Paulus
icke för någon förut omtalat denna syn.
Han har betraktat den samma såsom en
sak mellan sig och Gud allena, tills
förhållandena nu tvinga honom att omtala
den för andra. Dock nämner han icke,
hvad han såg och hörde.
5. Öfver denne skall jag
berömma mig* men öfver mig sjelf**
skall jag icke berömma mig om
icke i mina svagheter, f
Apostelen vill berömma sig af, hvad
han erfor, då han var denne person.
d. v. s. hvad beträffar min egen
person, oafsedt den Guds nåd, som jag
erfarit, och för hvilken äran tillkommer
Gud ensam.
t ehuru jag väl hade äfven annat att
berömma mig af, om jag ville (v. 6). Med
svagheter menas här, såsom i kap. 11: so,
— 238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
