- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
219

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 7 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli andra bref till korintierna.

Kap. 2: 13 —17,

vi förderfvat, ff ingen liafva vi
gjort oss egen vinning på.f*
Ap. G. 20: 3 3. 2 Kor. 12: is följ.
^^ Den vers, som vanligen står såsom
den första i detta kapitel, hör enligt
sammanhanget till slutet af kap. 6, dit vi
ock flyttat den.

i edra bjertau. Se kap. 6: 13 och
anm. dertill.

t Villolärarne hafva beskyllt Paulus för
sådana saker, som han här nämner.
Anledning dertill hafva de väl hemtat från
hans allvarliga bestraffningar, hans stränga
sedliga fordringar, hans ifver att samla
kollekter o. s. v. Kanske hafva de ock
påpekat särskilda handlingar af honom,
som de framstält i en falsk dager. Det
teologiska hatet är uppfinningsrikt, när det
gäller att nedsvärta motståndare.

tt Enligt somliga bibeltolkares mening
ville apostelen säga: vi hafva icke
förderfvat någon med vår lära. Dock är det mer
sannolikt, att orden gälla hans insamlingar:
vi hafva icke ruinerat någon med våra
kollekter.

t* Vi hafva icke stoppat i egen ficka
något af det, som vi samlat i kollekter.

3. Till fördömelse säger jag
icke (detta);* ty** jag har förut
sagt, f att I aren i våra hjertanff
till att dö med och lefva med.f*

Hvad Paulus i v. 2 sagt, det har han
icke sagt för att på något sätt fördöma
de korintiska kristna, såsom hade de
deltagit i motståndarnes beskyllningar.

Att uttala någon fördömelse mot
eder, det kan jag så mycket mindre göra,
som o. s. v.

t om än med andra ord i kap. 6: li f.
tt Att vara i någons hjerta är alt vara
hjertligt älskad af honom. Jemför Fil.
1: 7.

t* Sannolikt menar apostelen: I hafven
en så fast plats i mitt hjerta, att I icke
kunnen slitas derifrån, antingen jag dör
eller lefver. Dör jag, så tager jag eder
med, lefver jag, så har jag eder med i
mitt hjerta. Många bibeltolkare fatta dock
hans ord så, som ville han säga: Vi älska
eder så, att vi vilja både dö och lefva
med eder.

4. Jag har mycken
frimodighet med af seende på eder, jag har
mycken berömmelse öfver eder,*
jag är uppfyld af trösten,** jag

öfveröfverflödarf af glädjen vid
allt vårt lidande.

* Trots alla missförhållanden inom
församlingen kände apostelen sig icke
nedslagen utan frimodig, när han tänkte på
henne; och han blygdes icke utan tvertom
berömde sig, när han talade om henae.
Märk den rätte själasörjarens förmåga att
hålla fast blicken på det goda, som fins
hos församlingen, ehuru mycket är, som
det icke borde vara. Att apostelen
berömde sig af församlingen, berodde derpå,
att det var genom hans verksamhet, som
hon kommit till stånd.

af den tröst, som jag nu har erhållit

(v. 7).

t Den glädje, som jag nu fått,
Öfver-väger rikligen all den bédröfvelse, jag förut
lidit. Om ordet öfveröfverflöda se Kom.
5: 20.

5. T-y äfven sedan vi
kommit till Macedonien, hade vårt
kött ingen ro,* ntan (vi voro) i
allt** trängda: utvertes strider,f
invertes farhågor, ff

I Troas hade han ingen ro; derför
for han till Macedonien (se kap. 2: 12 f.),
men icke heller der fann han ro. Att han
här säger värt Jcöttj medan han i 2: 13
säger min ande, det har sannolikt sin
grund deri, att han här talar om utvertes
strider. Märk ock, huru han här säger vi,
på det andra stället jag (se anm. till kap.
1: 4).

på allt sätt, både utvertes och
invertes.

t med motståndare, som sökte hindra
vår verksamhet. Se anm. till kap. 1: 10.

tt vid tanken på, huru det kunde stå
till hos eder.

6. Men den som tröstar de
ringa,* nämligen Gud, han
tröstade oss genom Titus ankomst;**

Samma ord i Luk. 1: 52. Paulus
kände sig mycket ringa och nedböjd, nar
han var i Macedonien.

Titus kom nämligen med goda
underrättelser från Korint.

7. men icke allenast genom
hans ankomst utan ock genom
den tröst, hvarmed han blifvit
tröstad öfver eder,* berättande**
för oss eder längtan, eder kla-

— 219 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free