- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
211

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli andra bref till korintierna - 5 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli andra bref till korintierna. Kap. 11: 2 7—3 3.

kert resultat. Huru beskaffadt den
troendes tillstånd är mellan döden och
herrens återkomst, är en fråga, som nya
testamentet icke med tillräcklig klarhet
besvarar.

t direkt, utan något kroppslöst
mellantillstånd i dödsriket.

9. För den skull* sätta vi ock
vår ära uti** att, ehvad vif äro
liemnia eller borta, ff vara honom
välbehagliga.

emedan vi hafva en sådan önskan.
Detta är ock den ära, som hvarje
troende må eftersträfva.

t när herren kommer igen. Att detta
är meningen, synes af v. 10.

ff hemma i kroppen eller borta från
kroppen. Paulus vill säga: Vi sätta vår
ära uti att vara honom välbehagliga,
antingen vi skola lefva qvar i kroppen, när
han kommer igen, eller vi då skola vara
borta från kroppen, d. v. s. befinna oss i
dödsriket.

10. Ty vi måste alla*
uppenbaras** inför Kristi domstol,***
på det att hvar och en må få
utf det, (som skett) genom
kroppen,ff efter hvad han verkat,
ehvad (det varit) godt eller
då-ligt.f*

Rom. 14: lo. Ef. 6: 8. Joh. 5: 2 9.
vi alla troende. Att Paulus här icke
talar endast om sig sjelf utan om alla de
troende, som han skref till, synes deraf,
att han säger: vi alla. Och att han icke
talar om andra än troende, framgår dels
af sammanhanget i öfrigt, dels deraf, att
han säger m. Se Rom. 14: lo.

icke blott framställas utan
uppenbaras. Hela vår varelse, hela vårt lif
skall då läggas fram i ljuset. Jemför
Rom. 2: 16, 1 Kor, 4: 5.

på den dag, då han kommer igen.
f Den troendes gerningar framställas
här såsom något, som han samlat åt sig,
och som han i domen får ut. Jemför
Matt. 6: 20, Gal. 6: 7, Ef. 6: 8, Kol. 3:
26, Upp. 14: 13. Se anm. till Matt. 23: 35.

tt Kroppen är det verktyg, genom
hvil-ket menniskan gör sina gerningar både
goda och onda. Jemför Rom. 6: 19.

t* Domen skall ske i öfverensstämmelse
med, hvad han verkat, och dervid skall
både det dåliga och det goda komma i
betraktande. Det dåliga skall då kunna

inverka derhän, att han antingen får en
mindre grad af salighet (1 Kor. 8: 15, 2
Kor. 9: 6) eller ock uteslutes från
mes-siasriket (se Matt. 25: 32 och anm. dertill,
Joh. 15: 2, 1 Kor. 6: 9 f.. Gal. 5: 21,
Ef. 5: 5). Det senare skall ske, om han
börjat lefva efter köttet igen (Rom. 8: 13).
Se kap. 6: 1 f. och anm. dertill.

11. Allts å kännande herrens
fraktan,"^’ öfvertyga** vi
menni-skor, f men för Gud äro vi
uppenbara, ff men jag hoppas ock, att
vi äro uppenbara i edra
samveten, f^’

kännande en helig fruktan för
Kristus, inför hvars domstol vi skola
uppenbaras. Paulus har aldrig tänkt, att Kristus
skulle skydda honom mot Guds dom.
Tvert-om lär han, att Kristus är den, som skall
utföra Guds dom öfver honom och öfver
alla, och det i öfverensstämmelse med hvars
och ens verk.

Grundtextens ord betyda både
öf-vertala och öfvertyga. Det senare passar
här bättre i sammanhanget.

f Genom ord och gerning söka vi
öfvertyga dem, att vi icke umgås med
falskhet eller annan orättfärdighet utan endast
hafva det till mål att i allting vara herren
till behag.

ff Han känner vårt hjerta fullkomligt.
Honom behöfva vi derför icke söka
öfvertyga om vår uppriktighet.

f så att I äfven uti samvetet ären
öfver-tygade om vår redlighet.

12. Vi förorda icke åter oss
sjelf va* hos eder, utan (vi säga
detta) gifvande eder anledning
till berömmelse öfver oss, f på
det I mån hafva (en sådan) mot
dem, som berömma sig af
ansig-tet och icke af hjertat.ff

2 Kor. 3: 1.

Hvad vi nyss sagt, bör icke fattas
så, som ville vi åter förorda oss sjelfva.
Se kap. 3: 1.

f gifvande eder ämne att berömma eder
öfver oss.

tt Apostelens motståndare i Korint
berömde sig af en stor idvertes helighet,
kärlek, nit o. s. v., men deras hjerta var
tomt på all sann fromhet. Deras
berömmelse var således endast en berömmelse

211 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free