Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli första bref till korintierna. Kap, 12: 28 — 3 1.
Rom. 15: 4. Ebr. 3: 17 f. 1 Petr.
■4: 7.
* Hvad som vederfarits fäderna, är ett
Tarniugstecken för barnen.
** att vi må akta oss för synd, när vi
■af fädernas historia se, hvad följden blir.
f De tidsåldrar, som skulle föregå
Kri-’Sti ankomst och rikets upprättande, voro
nu enligt apostelens åskådning så nära
sitt slut, att deras slut hade kommit ända
in på de troende, som då lefde (jei^föi*
anm. till Rom. 13: 12).
12. Derför den som menar sig
;stå, han må se till, att lian icke
faller.*^
Rom. 11: 20.
* i tro och kristligt lif. Jemför Rom.
5: 2.
** i otro och ogudaktigt väsende. Märk,
iiuru tydligt dessa ord tala om, att en
kristen kan falla af.
13. Ingen f reste! se * har
träffat eder,*** ntom (den som är)
mensklig;f men Gud är trofast,
som icke ft skall tillåta, att I
värden frestade öfver, hvad I
förmån, fff ntan skall göra tillika
aned frestelsen äfven utgången,t*
på det I mån kunna uthärda.f**
1 Kor. 1: 9. 2 Kor. 1: 7.
* Med frestelse menar apostelen allt,
som kan vara egnadt att draga de troende
bort från herren, såsom verldens lockelser,
förföljelser med deraf följande lidanden o.
s. v. Se derom anm. till Jak. 1: 2, 12, 13.
hittills.
Ordagrant: gripit eder.
t ingen frestelse, som öfvergått edra
krafter.
tt icke heller hädanefter.
ttt Om han läte eder frestas öfver,
hvad I förmån, så mästen I ju falla, och
då vore Gud icke trofast. Ty att först
kalla menniskan till den eviga frälsningen
och sedan störta henne, det vore ej
trofast handladt.
futgången ur frestelsen, så att I icke
förgåns i densamma utan kommen
lyckligt derur. — Märk, huru det här säges
först, att Gud tillåter, att de troende
frestas, och sedan att det är han sjelf, som
^ör fi’estelsen. Detta senare säger
apostelen med afseende derpå, att Gud genom
sin ledning förer de troende in i förhållan-
den och ställningar, som medföra själafara
för dem. Se anm. till Matt. 6: 13.
t** Om icke Gud i rätt tid hjelpte de
troende ut ur frestelsen, så skulle de icke
kunna uthärda den utan måste duka under.
14. Derför,* mina älskade,
flyn från af gudadyrkan. **
1 Joh. 5: 21. 2 Kor. 6: 17.
* på det I icke mån komma bort från
den trofaste Guden och gå miste om hans
frälsande ledning.
** Tagen ingen del i afgudadyrkan, ty
den skiljer eder från Gud. Till
afgudadyrkan skulle de medelbart göra sig
skyldiga, om de deltoge i de hedniska
offermåltiderna. Det är derför på dessa, som
apostelen syftar (se v. 7, 20 f.).
15. Såsom till förståndiga*
säger jag: bedömen I, hvad jag
säger 1**
* Jag antager, att I ären förståndiga,
så att 1 kunnen bedöma saken.
** Härmed syftar Paulus på, hvad han
säger i de närmast följande verserna.
16. Välsignelsens bägare,* som
vi välsigna,*^ är icke han Kristi
blods gemenskap?t bröd,
som vi bryta, f f är icke det Kristi
kropps gemenskap?t*
* Uttrycket välsignelsens bägare kan
beteckna antingen: den bägare, öfver
hvil-ken välsignelsen uttalas, eller: den bägare,
som innebär välsignelse, den bägare, med
hvilken Kristi välsignelse är förbunden.
Den förra uppfattningen är sannolikare.
** som vi genom bön inviga, när vi
fira nattvard. Invigningen skedde genom
en tacksägelsebön enligt Kristi exempel
(jemför kap. 11: 2 4 f). Hvem som
uttalade välsignelsen (om det var
församlingen gemensamt eller dess föreståndare),
derom lemnar oss nya testamantet ingen
upplysning. Kyrkofadern Justinus martyr
(t 166 e. Kr.) säger, att det på hans tid
var föreståndaren, som gjorde det,
hvarvid han handlade såsom församlingens
ställföreträdare och i gemenskap med henne.
Sannolikt var det så äfven på Pauli tid.
t icke Kristi blods afbild utan Kristi
blods gemenskap, så att det har Kristi
blod med sig.
tt Brytandet skedde ock under
uttalande af en tacksägelsebön, hvarigenom
det helgades.
— 151 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
