Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli första bref till korintierna - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 14: 4 0 —15: 3. Pauli första bref till korintierna.
** sådan han är i sin vishet. Då Guds
vishet här sättes emot den menskliga
visheten eller det menskliga vetandet, så
menas med Guds vishet det samma som Guds
vetande eller Guds tankar. Den
förkrist-iiga verlden försökte visserligen genom sitt
filosoferande utforska Guds tankar, men
det lyckades icke. Att apostelen
fram-«håller särskildt Guds vishet (och icke Guds
väsen i allmänhet) beror derpå, att han
talar emot den menskliga visheten, hvars
motsats Guds vishet är. Denna motsats
gör, att verldens och Guds vishet inför
hvarandra gälla såsom dårskap.
t genom predikan om den korsfäste
frälsaren, hvilken predikan för verlden är
en dårskap.
tt utan afseende på, om de besutto
mensklig vishet eller icke. Märk: genom
vishet gick det icke för menniskorna att
lära Mnna Gud; de visa förblefvo trots
allt sitt arbete i mörker. Då behagade
det Gud att genom därsJcap icke blott göra
sig känd utan äfven frälsa alla, som i
tron togo emot evangelii budskap.
22. eftersom både judar
begära tecken och greker söka
vishet,
23. men vi* predika en
korsfäst Kristus, för judar en
anstöt** men för hedningar en
dårskap, f
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet vi: vi evangelii förkunnare.
** Judarna fordrade, att Jesus genom
tecken och under skulle bevisa sig vara
Kristus. Denna fordran hade de framstält
till honom sjelf (Matt. 16: i, 4, Joh. i:
4 8), och de höllo i med den samma äfven
emot apostlarna. De under och tecken,
som Jesus i verkligheten gjort, syntes
dem icke tillräckligt bevisande. När nu
apostlarna i rak motsats mot denna deras
fordran förkunnade en korsfäst, d. v. s. en
såsom missdådare skymfligt afrättad
Kristus, då vardt detta för samma judar en
förskräcklig anstöt, och de förkastade en
sådan Kristus.
t Grekerna, som sökte efter vishet,
skulle hafva önskat sig en sådan Kristus,
som varit grundläggare till en ny filosofi,
såsom t. ex. Sokrates eller Plato. När
uu evangelium i stället förkunnade en
korsfäst Kristus, så vardt det fur dem en
galenskap.
24. men för dem sjelfva, som
äro kallade, * både judar och
greker, en Kristus, (som är) Guds
kraftf och Guds vishet, ff
Rom. 1: 16.
* d. v. s. omvända; för dem sjelfva
i motsats mot de otrogna. I Pauli
språkbruk inbegriper kallelsen äfven
omvändelsen. Se derom anm. till Rom. 8: 8 0.
t till frälsning.
tt Kristi förnedring intill korsets död
för syndare är ett uttryck af den högsta
guddomliga vishet. Men det inse endast de,
som tro på honom och derigenom erfara
hans kraft. — Sammanhanget i v. 21 —
24 är: Emedan judarna begära tecken, och
grekerna söka vishet, men vi predika en
korsfäst Kristus, som är för judarna en
anstöt och för grekerna en dårskap, men för
de kallade en Guds kraft och Guds vishet,
så blir följden den, att medan de förra
förblifva i mörker och aldrig lära känna
Gud, så varda de senare frälsta genom
tron.
25. Ty det dåraktiga af Gud
är visare än menniskorna, och
det svaga af Gud är starkare än
menniskorna. *
* Menniskorna äro icke så visa, att
deras vishet låter sig j em föras med det
dåraktiga, som kommer från Gud, icke heller
så starka, att deras starkhet låter sig
jem-föras med det svaga, det vanmäktiga, som
kommer från Gud. Aldrig har något för
verlden sett så dåraktigt och vanmäktigt
ut som en korsfäst Kristus, en skymfligt
afrättad Messias. Och dock ligger deri en
sådan hög vishet och stor kraft, att all
menniskors vishet och kraft är ingenting
i jemförelse dermed.
26. Tj* sen på eder kallelse,**
bröder, att icke många*** äro
visa efter kött,f icke många
mäktiga, ff icke många ädlingar,fff
Att det dåraktiga af Gud är visare
än menniskor och det svaga af Gud
starkare än menniskor, det bevisar apostelen
genom att hänvisa de troende till deras
egen erfarenhet. De voro ju icke visa
eller mäktiga eller betydande i verlden,
och det dåraktiga evangelium hade dock
på dem uträttat mer, än hvad all mensklig
vishet och makt kunnat åstadkomma hos
de visa och mäktiga.
— 112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
