Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 14 Kapitlet - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena. Kap. 14: 2 3—15: 4.
och kristlig, för menniskors lekamliga och
andliga väl helsosam anordning, det är
också en synd, fastän det icke är en synd
mot tredje budet i Mose lag.
Den augsburgiska bekännelsen, som är
lutherska kyrkans förnämsta
bekännelseskrift, säger derför alldeles riktigt:
»De som mena, att iakttagandet af
söndagen blifvit genom kyrkans bud inrättadt
såsom nödvändigt i stället för sabbaten,
de fara mycket vilse. Skriften har
af-skaffat sahhateny i det hon lärer, att alla
mosaiska ceremonier efter evangelii
uppenbarande kunna lemnas. Och likväl,
emedan det var af nöden att bestämma en
viss dag, på det att folket skulle veta, när
det borde komma tillsammans, bestämde
kyrkan dertill tydligen söndagen, som
synes hafva behagat henne mer (än
lördagen) äfven af det skälet, att menniskorna
skulle hafva ett exempel af den kristna
friheten och veta, att hvarken sabbaten
(lördagen) eller någon annan dags
iakttagande är nödvändigt») (Art. 28).
Detta är ett äkta evangeliskt
åskådningssätt. Samma lära uttalar Luther på mänga
ställen och särskildt i sin utläggning af
Galaterbrefvet vid kap. 4: lo.
15 Kapitlet.
Uppmaning till fördragsamliet ocli endrägt
(v. 1—13). Apostelen framställer, bvad som
berättigar honom att skrifva så, som han gjort (v.
U-~21), omtalar att och huru han ämnar komma
till Rom (v. 22—33).
F. 4—is episteltext andra söndag i advent.
Men vi, som äro starka,* äro
pligtiga** att bära de
svagas svagheter t och icke behaga
oss sjelfva.ft
1 Kor. 9: 2 2. Gal. 6: i.
* Paulus räknar sig sjelf med bland de
starka, emedan han var genom tron höjd
öfver de fördomar, hvari de svaga voro
bundna.
** Det är icke en fri sak, som vi kunna
göra eller låta. Det är vår pligt.
f Hvad som menas med de svaga och
deras svagheter, derom se kap. 14: i följ.
För dessa deras svagheters skull böra de
starka underkasta sig hvarjehanda
försakelser, och detta liknar apostelen vid en
börda, som de för de svagas skull böra bära.
Somliga bibeltolkare fatta apostelens ord,
som ville han säga: Vi äro pligtiga att i
kärleken taga oss an de svaga, hafva tåla-
mod med deras svagheter och söka hjelpa
dem. Detta kan ock ligga i apostelens
uttryck, men den andra uppfattningen
synes stämma bättre öfverens med
sammanhanget.
ft lefva oss sjelfva till behag, så att
vi endast följa vårt eget tycke och icke
fråga efter, huruvida våra svagare bröder
hafva gagn eller skada deraf.
2. Hvar och en* af oss må
behaga sin nästa** till det goda,-^
till nppbyggelse. tt
I Kor. 10: 24. Fil. 2: 4.
* Ingen är fritagen från denna pligt.
** Naturligtvis menar apostelen här icke
en falsk menniskobehagsamhet (Gal. 1: lo),
hvilken ju i grunden alltid afser egen
fördel, utan den kristliga kärlekens sträfvan
att, så långt möjligt är, foga sig efter
andra, efter deras betänkligheter och
önskningar, för att vara dem till gagn. Se 1
Kor. 9: 19 följ., 10: 8 3.
t till nästans bästa, hvilket närmare
förklaras genom tillägget: till uppbyggelse.
tf Om ordet uppbyggelse se anm. till
kap. 14: 19. Af detta tillägg synes, att
apostelen icke af en troende fordrar
undfallenhet för alla möjliga nycker och
infall, som en broder kan falla på, utan
endast för verkliga samvetsbetänkligheter.
Med det senare men icke med det förra
kan man vara honom till uppbyggelse.
3. Ty äfven Kristus behagade
icke sig sjelf, utan såsom det är
skrifvet: Deras försmädelser, som
försmäda dig, hafva fallit öfver
mig.*
Ps. 69: 10.
♦ Att Kristus icke lefde sig sjelf till
behag, icke sökte sitt, det visar sig deraf, att
han tåligt fördrog, att Guds fiender
försmädade och förföljde honom. Hade han
velat behaga sig sjelf, så hade han
undandragit sig dessa lidanden.
4. Ty* allt hvad som förut
har blifvit skrifvet,** det har
blifvit skrifvet till vår undervisning,
på det att vi genom den
uthållighet och genom den tröst, som
skrifterna gifva,t må hafva
hop-pet.tt
Rom. 4: 23 f. 1 Kor. 10: ii. 2 Tim.
3: 16.
– 93 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
