Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 11: 11 — 13.
Pauli bref till romarena.
** Zebaot är ett hebreiskt ord, som
betyder härskaror. »Herreu Zebaot» är
således det samma som »härskarornas herre».
Med härskarorna menas då de himmelska
änglaskarorna, hvilka, bildligt taladt,
utgöra Guds krigshär.
t Paulus anför profetens ord efter de
sjuttio uttolkarenas öfversättning. Der står
det säd, men i den hebreiska grundtexten
står det återstod, alldeles som i Es. 10:
2 2. Begge uttrj^cken gifva i hufvudsak
samma mening. Återstoden var tillika en
säd, genom hvilken folkets fortfarande
bestånd och utveckling gjordes möjlig.
tt d. v. s. om icke denna återstod
blif-vit qvar såsom en säd, så hade hela folket
utan undantag varit tillspillogifvet. Den
tillämpning, som Paulus gör af profetens
ord, innebär, att medan den stora massan
af folket är förstockad och hemfallen åt
fördömelse, så finnes det dock en återstod
af utkorade. Denna återstod är tillika en
helig säd, ur hvilken skall utveckla sig
ett Israel, som till sist helt och hållet
skall varda frälst (kap. 11: 2 6).
30. Hvadskola vi alltså säga?*
Jo, att hedningar, som icke
jagade** efter rättfärdigliet,t
haf-va vunnit rättfärdighet, nämligen
rättfärdigheten af tro,tf
* Hvad blir nu resultatet af det ofvan
sagda?
** Bilden är lånad från de gamla
romarenas kapplöpningar, der man jagade
efter segerpriset för att vinna det. Se Fil.
8: 12 följ., 1 Kor. 9: 24, 1 Tim. 6: ii.
J em för ock Rom. 9: 16.
t Hos hedningar förekommer i regeln
intet jagande efter rättfärdighet. Huru
deras lif i allmänhet ser ut, beskrifver
apostelen i kap. 1: 28—3 2. Dermed nekas
ej, att enstaka undantag kunna förekomma.
tt När den korsfäste Kristus
predikades för dem, trodde de och vordo
rättfärdiga. Deras rättfärdiggörelse kom således
icke af något deras eget löpande (v. 16).
31. men att Israel,* som
jagade efter en rättfärdighetslag,**
icke har hunnit framf till en
(sådan) lag.ff
Rom. 10: 2 f. 11: 7.
* Israel såsom ett helt betraktadt, utan
afseende på de enskilda undantagen. Många
israeliter voro ju gud lösa, men folket
såsom sådant i det stora hela var ett folk,
som for efter rättfärdighet.
** d. v. s. en lag, som kunde hjelpa
dem till rättfärdighet. Paulus säger icke
rättfärdighet utan rättfärdighetslag,
emedan judarnas jagande efter rättfärdighet
framträdde såsom en sträfvan att finna en
lag, genom hvars uppfyllande de kunde
varda rättfärdiga. Se isynnerhet Mark.
10: 17, Luk. 10: 25, 18: 18. Ett uttryck
af denna sträfvan var skriftlärarenas och
fariseernas ständiga arbete att hitta på nya
bud och stadgar. Jemför Matt. 23: 4.
t Samma ord i Fil. 3: 16.
tt och således aldrig heller till
rättfärdighet. Trots sitt löpande (v. 16) nådde
de aldrig rättfärdighet.
32. Hvarför?* Derför att (de
jagade derefter) icke af tro,**
utan såsom af gerningar;t de
stötte sig mot stötestenen, ff
* Hvarför nådde de aldrig en sådan
lag?
** Således icke derför, att Gud hade
förut bestämt, att de icke skulle nå den.
Den, som i en sådan mening ville tolka
apostelens framställning i det föregående,
skulle derför tolka densamma alldeles i
strid mot apostelens egen bestämda
förklaring här.
t d. v. s. såsom vore den att finna
genom egna gerningar. När de jagade
efter att finna en lag, som visade dem,
huru de skulle blifva rättfärdiga, så togo
de för gifvet, att det måste vara en lag,
som föreskref gerningar. Derför funno de
icke, hvad de sökte. Om de deremot
1 ordet om tron hade sökt den lag, som
skulle göra dem rättfardiga (se kap. 3:
2 7), då hade de funnit en verklig
rättfärdighetslag. Och den skulle de hafva
funnit i evangelium, som predikar
rättfärdighet af tro alldeles i öfverensstämmelse
med gamla testamentets lära om
rättfär-diggörelsen (kap. 3: 3l).
tt Det var alltså hindret. Märk, huru
målande bilden är. Under sitt löpande
stötte de foten mot en sten i vägen och
stupade. Härmed har Paulus på det mest
afgörande sätt förklarat, att han i den
föregående framställningen icke velat grunda
en menniskas frälsning eller förtappelse på
det, att Gud om henne förut ovilWligen
bestämt, att hon skall varda frälst eller
gä förlorad. Och i ljuset af denna
förklaring måste man läsa hans ord i v.
11—21. Guds utkorelse till frälsning
gäller således icke den eller den menniskan
utan de troende. Gud har sändt Kristus
till att vara menniskornas frälsare samt i
64 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
