Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till rom arena.
Kap. 14: 15 — 19.
t När Gud sade: Jag har satt dig
till fader för mänga folk, då hade
Abraham änuu intet barn. Men Gud kallade
det, som icke var, såsom om det vore, och
talade derför så, som hade Abraham redan
haft en talrik afkomma.
18. Och emot hopp* trodde
lian på hopp,*’^ på det attf han
skulle varda en fader för många
folk, enligt det som var sagdt: Sä
skall din säd vara.ff
1 Mos. 15: 4 f. Ebr. 11: ii f.
* Menskligt sedt var der intet hopp.
Abraham hade hopp, och detta hopp
utgjorde grunden för hans tro. Hade
saken förekommit honom hopplös, så hade
lian naturligtvis icke trott löftet.
t Hans tro motsvarade Guds afsigt,
-Sitt han skulle o. s. v.
f f Gud visade Abraham stjernorna på
himmelen och sade: Så talrik skall din
afkomma vara. Det löfte, som här är fråga
om, var således icke löftet om Messias utan
löftet om en talrik afkomma.
19. Och utan att varda svag
i tron, betraktade han sin egen
döda kropp, varande omkring
hundraårig, och Saras moderslifs död,*
I Mos. 17: 17.
* Abraham var för gammal för att föda
barn. Hans kropp var i det afseendet död.
Sara »hade nu icke mer, såsom qvinnor
pläga hafva» (1 Mos. 18: ii). Hennes
moderlif var i den delen dödt. Men
hvar-ken det ena eller det andra rubbade
Abrahams tro.
20. men med af seende på Guds
löfte* tviflade han icke i otron,**
utan vardt stärkt i tron,***
deri-genom att han gaff prisff åt
Oud
* när han tänkte på, att han hade
Guds löfte...
** Han tviflade icke, att det skulle ske
så, som Gud sagt.
*** i den tro, som han hade.
f Ordagrant: hafvande gifvit.
II Att gifva Gud pris är ett i bibeln
vanligt uttryck för att beteckna en
handling, som tjenar till Guds pris. Se Jos.
7: 19, Jer. 13: 16, Luk. 17: i8, Joh. 9:
24, Ap. G. 12: 2 3. Sammanhanget får i
hvarje särskiidt fall afgöra, hvad för en
hanäing som menas. Här menas det, att
Abraham erkände Guds allmakt, såsom man
af de närmast följande orden kan se.
21. och vardt fullt förvissad,*
att, hvad som har blifvit lofvadt,
det är han äfven mäktig att
göra. **
Ps. 115: 3. Luk. 1: 37.
* Ordagrant: och hafvande blifvit fullt
förvissad.
** Derigenom att Abraham till Guds
pris erkände hans allmakt, vardt han stärkt
i tron.
22. Derför vardt det ock
honom tillräknadt till rättfärdighet.*
* Märk, från hvilken synpunkt sedt
Abrahams tro räknades till rättfärdighet,
nämligen från den synpunkten, att han
trodde Guds löfte trots allt, som talade
deremot. Väsendet i Abrahams tro var
alltså, att han satte en obetingad M till
Gud, hvilken tillit visade sig deri, att han
orubbligt fasthöll löftet. I denna tillit till
Gud är Abrahams tro ett mönster och en
förebild för de kristnas tro, fastän det löfte,
som han trodde, endast handlade om en
talrik lekamlig afkomma.
23. Men att det tillräknades
honom, det har blifvit skrifvet
icke allenast för hans skull,*
Rom. 15: 4.
* för att ådagalägga, huru han vardt
rättfärdig.
24. utan äfven för vår skull,*
hvilka det skall tillräknas, när vi
tro på den, som från de döda
har uppväckt Jesus, vår herre,**
* att vi deraf må se, huru äfven vi
skola vara rättfärdiga. Ty hvad som
gäller Abraham, det gäller äfven oss, som tro.
** Märk, att aposteln icke säger: »på
Jesus, som blifvit uppväckt från de döda»,
utan: »på Gud, som uppväckt Jesus fråu
de döda». Tilliten till Gud är det
gemensamma i Abrahams tro och den kristna
tron. Abrahams tro var en tillit till
Gud, som gaf löftet; den kristna tron är
en tillit till Gud, som uppväckt Jesus.
Detta är till väsendet en och samma tro.
Abrahams tillit till Gud visade sig deri,
att han omfattade det gifna löftet; den
kristnes tillit till Gud visar sig deri, att
han omfattar den uppväckte Kristus. All
sann tro på Kristus är derför ytterst ea
— 27 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
