- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
25

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 4 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli bref till romarena.

Kap. 4: 8 — 13.

detta bevisar han genom att anföra ett
bibelspråk, der David prisar den menniska
salig, som Gud iche-tillräknat synd, d. v. s.
som Gud förlåtit all synd. För Paulus har
alltså det att tillräkna rättfärdighet varit
det samma som att förlåta synd. Man
märke dervid, att syndernas förlåtelse alls
icke innebär, att Gud räknar den
orättfärdige för att vara rättfärdig, utan att han
gör honom verkligen rättfärdig genom att
stryka ut alla hans synder.

9. Är alltså detta saligprisande
öfver omskärelsen eller ock öfver
förhnden?* Ty vi säga: tron vardt
Abraham räknad till
rättfärdighet.

* Uttrycken »omskärelse» och »förhud»
beteckna de omskurna (judarna) och de
oomskurna (hedningarna).

10. Huru vardt hon alltså
(honom) tillräknad? Månne när han
var i omskärelse* eller i
förhud?** Icke i omskärelse utan i
förhud, t

* d. v. s. sedan han hade blifvit
omskuren.

** d. v. s. medan han ännu var
oomskuren.

t Men blef rättfärdighet tillräknad
Abraham, medan han ännu var oomskuren,
då är klart, att rättfärdiggörelsen alls icke
beror af omskärelse.

11. Och han fick omskärelses
tecken såsom ett insegel på
rättfärdigheten af den tro, som (han
hade) i förhuden,* på det att
han skulle vara en fader** för
alla, som tro i förhud, f på det
att rättfärdighet skulle tillräknas
dem,tt

Gal. 3: 7 följ.

* d. v. s. han tog omskärelse såsom
insegel (bekräftelse) på, att han var
rättfärdig genom den tro, som han hade,
medan han ännu var oomskuren. Abrahams
rättfärdiggörelse genom tron omtalas i 1
Mos. 15: 6, hans omskärelse i 1 Mos. 17:
11, 24. Mellan det ena och det andra
ligger en tid af åtminstone 14—15 år.
För öfrigt må märkas, att medan
omskärelsen i 1 Mos. 17: 11 framställes såsom
insegel på förbundet, framställes den här
såsom insegel på rättfärdigheten. Det ena

går på ett ut med det andra, alldenstund
förbundet var grundadt just derpå, att
Abraham var rättfärdig.

** i andlig mening. Abraham är alla
troendes fader så till vida, att han för alla
tider är mönstret af den rättfärdiggörande
tron.

d. v. s. utan att vara omskurna.

■’t att synderna skulle förlåtas afvendem^
— Den tro, genom hvilken Abraham vardt
rättfärdig, innan han var omskuren, denna
tro gör honom till fader för alla
oom-skurna, som tro. Såsom rättfärdighet
till-räknades honom, så skall den derför
till-räknas äfven dem.

12. och en fader för
omskärelse,* (nämligen) för dem som
icke allenast är o af omskärelse,
utan äfven vandra i fotspåren af
den tro, som vår fader Abraham,
hade i förhud.**

* d. v. s. för omskurna.

** Att Abraham vardt omskuren, sedare
han blifvit genom tron rättfärdigad, det
gör honom till en fader i andlig mening
för omskurna, dock icke för alla utan
endast för dem, som äro troende. Att
vandra i Abrahams tros fotspår är att tro
såsom Abraham.

13. Tj icke genom lag (är)
löftet åt Abraham* eller åt hans
säd,** att han är verldens
arf-vinge,t utan genom tros rättfär-

dighet.tt

* Judarna menade, att de voro
arfvin-gar till följd deraf, att de egde Guds lag.
Men nej, säger Paulus: löftet till
Abraham förmedlades icke genom lag. Någon
Guds lag sådan som den mosaiska fans
icke på den tiden. Derför kan löftet i
intet afseende vara beroende af lag, vare
sig Mose lag eller någon annan.

** åt hans afkomlingar. Samma löfte,
som tillhör Abraham, tillhör också hans
afkomlingar. Det var nämligen i
afkom-lingarna, som löftet skulle fullbordas.

t Löftet till Abraham gälde egentligen
arfvingeskapet till Kaanans land (1 Mos,
12: 7, 13: 14 f, 15: 18, 17: 8, jemför
26: 3, 2 Mos. 6: 4). Men i judarnas tro
om Messias tillämpades det på
messias-rikets verldsvälde, och i deniia mening
tager Paulus det här. Denna mening har
ock stöd i sådana ställen som 1 Mos. 18:
18, 22: 17 f. Abraham skall i sin
andliga af komma (de på Kristus troende)

— 25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free