- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
19

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 3 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pauli bref till rom arena.

Kap. 14: 15 — 19.

den, emedan hon tjenade till att
framhålla hans egen rättfärdighet.

i den yttersta domen. Judarna
menade, att Guds vrede skulle träffa Paulus
då. Och Paulus tänker sig denna dom,
såsom vore den redan närvarande. Se
anm. till Matt. 3: lo.

t d. v. s. sedan jag med min lögn
för-herrligat Guds sanning.

tt såsom vore jag en syndare. Huru
mycket lögn jag än må hafva predikat,
så har jag derigenom endast förherrligat
Guds sannfärdighet, och det är ju en god
gerning, för hvilken jag icke må hafva att
vänta straff utan tvärtom lön på den
yttersta dagen. — Att sådant tal vore
orimligt, måste sjelfva fienderna inse.

8. Och hvarför (göra vi) icke,
såsom vi* varda smädade, och
såsom några påstå, att vi säga:
Låtom oss göra det onda, på det
att det goda må komma,** hvilkas
dom är rättvis.f

vi troende.

** Om synden verkligen tjenade till
att förherrliga Guds rättfärdighet, och om
det under sådana forhållanden vore orätt
för Gud att straffa den syndande, så vore
det i sanning bäst att både lära och lefva
efter den regeln: Låt oss göra ondt, på
det att godt må komma deraf.

f d. v. s. de som göra ondt, på det
att det goda må komma deraf, de skola
med all rätt i den yttersta domen blifva
fördömda. Det ligger ingenting godt i
synden för det, att Guds rättfärdighet,
mensk-ligt taladt, framträder skarpare genom
motsatsen mot henne. I sjelfva verket är detta
intet förherrligande af Guds rättfärdighet.
Ty denna skulle blifva mest förherrligad
derigenom, att alla menniskor vore
rättfärdiga. Derför säger Paulus också i v. 5:
Jag talar efter menniskosätt.

9. Huru (är det) alltså? Hafva
vi (något) till vårt försvar?* Alls
icke. Ty vi hafva förut
anklagat både judar och greker, att
de äro alla under synd,**

Rom. 11: 32. Gal. 3; 22.

* Stora företräden af Gud hade judarna.
Men något att försvara sig med framför
hedningarna hade de icke, när de lefde i
synd. De hade Abraham till fader, de
hade Guds ord o. s. v. Men det hjelpte
dem icke undan Guds dom. För att rätt

förstå apostelens framställning här må man
tänka på det närvarande förhållandet
mellan kristenheten å ena sidan och
hedna-verlden å den andra. Den förra har de
allra största företräden framför den senare,
då hon har Guds ord och sakrament o. s. v.
Men deraf följer alls icke, att den kristne,
om han lefver i synd, har något framför
hedningen att försvara sig med inför Guds
dom. Tvärtom skola hans företräden
endast föröka hans an.«var och försvåra hans
dom (Luk. 12: 48).

Judarna räknade hedningarna såsom
syndare. Paulus har i kap. 1: 18 följ. 2: 1
följ. bevisat, att både hedningarna och
judarna äro under syndens välde, sådana de
äro af naturen. Detta bekräftar han ock
genom att anföra några ställen ur den
heliga skrift (d. v. s. ur gamla testamentet).

10. såsom det är skrifvet: * Det
finnes icke (någon) rättfärdig, icke
en enda.

Ps. 14: 3, 53: 3 f.

* De språk, som apostelen i denna och
följande verser anför ur den heliga skrift,
återgifver han hufvudsakligen enligt de
sjuttio uttolkarenas öfversättning af gamla
testamentet, dock med åtskilliga afvikelser.

11. Den finnes icke, som är
förståndig;* den finnes icke, som
§öker upp** Gud.

* Att förakta Gud är det största
oförstånd; att frukta Gud är förstånd.

** Grundtextens ord betyder egentligen
utsöka (Luk. 11: 51), uppsöka (Ap. G. 15:
17), söka, så att man finner reda på det,
som man söker.

12. Alla hafva af vikit,*
allesammans hafva blifvit onyttiga,**
den finnes icke, som gör godhet,
det finnes icke en enda.

* från den rätta vägen.

** odugliga till det, som är godt.

13. En öppen gr af* är deras
strupe, med sina tungor bedrogo**
de, huggormars gift är under
deras läppar, t

Ps. 5: 10, 140: 3 f.

* Skadligt tal går ut ur deras strupe,
såsom förpestande ångor stiga upp ur en
Öppen graf. Eller ock: Den, som råkar ut
för deras elaka tal, ar till spillo gifven
såsom den, som sänkes ned i en graf

— 19 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free