Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Af allt, hvad apostelen falar om sin fariseiska tid, framgår tydligt,
att han varit en allvarligt menande man samt fullkomligt viss i sin sak.
Hans förföljelse mot de kristna berodde aldrig på något personligt hat
utan endast på nit om Mose lag (Fil. 3: 6, Ap. G. 22: 3, Gal. 1: 14).
Han var en af dem, som verkligen trodde sig göra Gud en tjenst genom
att plåga de kristna och döda dem (Joh. 16: 2).
Huru han vardt omvänd, och huru han sedan med alla sina gåfvor
och krafter egnade sig åt herrens tjenst ända till sin fångenskap i Rom,
det omtalar Lukas i apostlagerningarna med ganska stor utförlighet. Att
han dock icke på långt när fullständigt skildrar apostelens vexlande öden i
herrens verk, det kan man finna af ett sådant ställe som t. ex. 2 Kor. 11: 2 3—
27. Se äfven anm. till Ap. G. 9: 26. Huruvida apostelen vid slutet af
den i Ap. G. 28 omtalade fångenskapen (år 63 eller 64 e. Kr.) blifvit
dödad eller lösgifven, derom kan väl ingenting med visshet sägas (se anm.
till Ap. G. 28: 3l). Men det senare är sannolikt. Brefven till Timoteus
och Titus synas förutsätta det med nödvändighet. I sådant fall har
Paulus ännu en gång blifvit fängslad. Ty enligt den äldsta kyrkliga
sägnen har han lidit martyrdöden i Eom genom halshuggning.
Huru den kristna församlingen i Eom uppkommit, derom vet man
ingenting säkert. När Paulus skref sitt bref till henne, måste hon hafva
funnits till temligen länge, såsom synes af kap. 1: 8—13, 13: 11.
Katolikerna påstå, att hon blifvit grundad af Petrus, hvilken enligt deras
antagande skall hafva varit biskop uti Rom i 25 år. Denna åsigt kan, hvad
beträffar Petri långa vistelse der, icke vara riktig, och sannolikt är den
lika oriktig i fråga om församlingens grundläggning genom honom.
I Rom fans vid Kristi tid en mycket stor mängd judar. Bland de
främlingar, som voro vittnen till det stora pingstundret i Jerusalem, befunno
sig äfven judar från Rom (Ap. G. 2: lO). Att sådana äfven funnos bland
de tre tusen, som samma dag blefvo genom Petri predikan omvända, är
mer än troligt. Dessa torde vid sin återkomst till Rom hafva bildat
begynnelsen till den romerska församlingen. Vid den förföljelse, som
uppstod i sammanhang med Stefanus död (Ap, G. 8: l), torde ock många pä
Jesus troende judar hafva flytt till Rom. Dertill kommer, att den lifliga
förbindelse, som egde rum mellan Rom och österlandet, utan tvifvel vållat,
dels att många kristna kommit till Rom, dels att många judar från Rom
på sina resor i österlandet blifvit omvända samt sedan fört kristendomen
med sig hem.
Omkring år 50 e. Kr. blefvo judarna genom ett påbud af kejsar
Klaudius fördrifna från Rom (Ap. G. 18: 2). Många af dem torde då
hafva utvandrat till Grekland och der genom Paulus blifvit omvända. Ett
exempel derpå äro Aquila och hans hustru Priskilla (Ap. G. 18: 2 f.,
18, 26). När sedermera det kejserliga påbudet återtogs eller upphörde att
tillämpas, hafva utan tvifvel flere sådana omvända judar återvändt till Rom.
Att Pauli lärosätt var bekant för församlingen i Rom, kan man sluta af
ställen som kap. 1: 8, 2: 16, 6: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
