Johannes' uppenbarelse, 16 Kapitlet
De sju änglarna utgjuta Guds sju
vredesskålar på jorden.
1. Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju
änglarna: »Gån åstad och gjuten ut Guds sju vredesskålar på
jorden.»
2. Och den förste gick åstad och göt ut sin skål på jorden. Då
kommo onda och svåra sårnader på de människor som buro
vilddjurets märke och tillbådo dess bild.
3. Och den andre göt ut sin skål i havet. Då förvandlades det till
blod, likt blodet av en död människa, och alla levande varelser
i havet dogo.
4. Och den tredje göt ut sin skål i strömmarna och
vattenkällorna. Då förvandlades dessa till blod.
5. Och jag hörde vattnens ängel säga: »Rättfärdig är du, du som är
och som var, du helige, som har dömt så.
6. De hava utgjutit heliga mäns och profeters blod. Därför har ock
du givit dem blod att dricka; de äro det värda.»
7. Och jag hörde altaret säga: »Ja, Herre Gud, du Allsmäktige,
rätta och rättfärdiga äro dina domar.»
8. Och den fjärde göt ut sin skål över solen. Då fick denna makt
att bränna människorna såsom med eld.
9. Och när nu människorna blevo brända av stark hetta, hädade de
Guds namn, hans som hade makten över dessa plågor; de gjorde
icke bättring och gåvo honom icke ära.
10. Och den femte göt ut sin skål över vilddjurets tron. Då blev
dess rike förmörkat, och människorna beto sönder sina tungor i
sin vånda.
11. Och de hädade himmelens Gud för sin våndas och sina sårnaders
skull; de gjorde icke bättring och upphörde icke med sina
gärningar.
12. Och den sjätte göt ut sin skål över den stora floden Eufrat. Då
torkade dess vatten ut, för att väg skulle beredas åt konungarna
från östern.
13. Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske
profetens mun såg jag tre orena andar utgå, lika paddor.
14. De äro nämligen onda andar som göra tecken, och som gå ut till
konungarna i hela världen, för att samla dem till striden på
Guds, den Allsmäktiges, stora dag.
15. (»Se, jag kommer såsom en tjuv; salig är den som vakar och
bevarar sina kläder, så att han icke måste gå naken, och man får
se hans skam.»)
16. Och de församlade dem till den plats som på hebreiska heter
Harmagedon.
17. Och den sjunde göt ut sin skål i luften. Då gick en stark röst
ut från tronen i templet och sade »Det är gjort.»
18. Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en
stor jordbävning, en jordbävning så våldsam och så stor, att
dess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo till
på jorden.
19. Och den stora staden rämnade sönder i tre delar, och folkens
städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, så
att han räckte det kalken med sin stränga vredes vin.
20. Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.
21. Och stora hagel, centnertunga, föllo ned från himmelen på
människorna; och människorna hädade Gud för den plåga som haglen
vållade, ty den plågan var mycket stor.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/66_16.html