Bibeln / Johannes' uppenbarelse, 9 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                  Johannes' uppenbarelse, 9 Kapitlet

               Den femte och den sjätte ängeln stöta i
                            sina basuner.

  1.  Och den femte ängeln stötte i sin basun.  Då såg jag en stjärna
      vara fallen ifrån himmelen ned på jorden; och åt henne gavs
      nyckeln till avgrundens brunn.
  2.  Och hon öppnade avgrundens brunn.  Då steg en rök upp ur brunnen,
      lik röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av
      röken från brunnen.
  3.  Och ur röken kommo gräshoppor ut över jorden; och åt dem gavs
      samma makt som skorpionerna på jorden hava.
  4.  Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gräset på jorden
      eller något annat grönt eller något träd, utan allenast de
      människor som icke hade Guds insegel på sina pannor.
  5.  Och åt dem blev givet att, icke att döda dem, men att plåga dem
      i fem månader; och plågan, som de vållade var såsom den plåga
      en skorpion åstadkommer, när den stinger en människa.
  6.  På den tiden skola människorna söka döden, men icke kunna finna
      den; de skola åstunda att dö, men döden skall fly undan ifrån
      dem.

  7.  Och gräshopporna tedde sig såsom hästar, rustade till strid.  På
      sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av
      guld.  Deras ansikten voro såsom människors ansikten.
  8.  De hade hår såsom kvinnors hår, och deras tänder voro såsom
      lejons.
  9.  De hade bröst, som liknade järnpansar; och rasslet av deras
      vingar var såsom vagnsrasslet, när många hästar med sina vagnar
      störta fram till strid.
 10.  De hade stjärtar med gaddar, såsom skorpioner hava; och i deras
      stjärtar låg den makt de hade fått att i fem månader skada
      människorna.
 11.  Till konung över sig hade de avgrundens ängel, vilkens namn på
      hebreiska är Abaddon och som på grekiska har namnet Apollyon[1].

 12.  Det första ve har gått till ända; se, efter detta komma ännu två
      andra ve.

 13.  Och den sjätte ängeln stötte i sin basun.  Då hörde jag en röst
      från de fyra hornen på det gyllene altare, som stod inför Guds
      ansikte,
 14.  säga till den sjätte ängeln, den som hade basunen: »Lös de fyra
      änglar, som hållas bundna invid den stora floden Eufrat.»
 15.  Och de fyra änglarna löstes, de som just för den timmen, på den
      dagen, i den månaden, under det året hade hållits redo att dräpa
      tredjedelen av människorna.
 16.  Och antalet ryttare i de ridande skarorna var två gånger tio
      tusen gånger tio tusen; jag fick höra att de voro så många.
 17.  Och hästarna och männen som sutto på dem tedde sig för min syn
      på detta sätt: männen hade eldröda och mörkblå och svavelgula
      pansar; och hästarna hade huvuden såsom lejon, och ur deras gap
      gick ut eld och rök och svavel.
 18.  Av dessa tre plågor -- av elden och röken och svavlet som gick
      ut ur deras gap -- dödades tredjedelen av människorna.
 19.  Ty hästarnas makt låg i deras gap och i deras svansar.  Deras
      svansar liknade nämligen ormar, och hade huvuden, och med dem
      var det, som de gjorde skada.

 20.  Men de återstående människorna, de som icke hade blivit dödade
      genom dessa plågor, gjorde icke bättring; de vände sig icke ifrån
      belätena, som de hade gjort med egna händer, och upphörde icke
      att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och
      koppar och sten och trä, som varken kunna se eller höra eller
      gå.
 21.  De gjorde icke bättring och upphörde icke med sina mordgärningar
      och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.

[1]  D. ä. fördärvaren.