Bibeln / Petrus' första brev, 2 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                   Petrus' första brev, 2 Kapitlet

               Uppmaning till andlig tillväxt och till
                 att låta sig uppbyggas på hörnstenen
                  Kristus.  Undersåtars och tjänares
                               plikter.

  1.  Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och
      avund och allt förtal.
      >Ef. 4,22, 25. Kol. 3,8 f. Hebr. 12,1. Jak. 1,21.
  2.  Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den
      andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa
      upp till frälsning,
  3.  om I annars haven »smakat att Herren är god».
      >Ps. 34,9.
  4.  Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor
      är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;
      >Ps. 118,22. Ef. 2,20 f.
  5.  och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett
      andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall
      frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro
      välbehagliga för Gud.
      >Jes. 61,6. Rom. 12,1, 1 Kor. 3,16. Hebr. 3,6. 13,15 f. Upp. 1,6.
  6.  Det heter nämligen på ett ställe i skriften:

        »Se, jag lägger i Sion
        en utvald, dyrbar hörnsten,
        och den som tror på den
        skall icke komma på skam.»
      >Jes. 28,16.

  7.  För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana
      som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit
      en hörnsten»,
      >Matt 21,42.
  8.  som är »en stötesten och en klippa till fall».  Eftersom de icke
      hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.
      >Jes. 8,14. Luk. 2,34.
  9.  I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett
      heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans
      härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till
      sitt underbara ljus.
      >2 Mos. 19,5 f. 5 Mos. 7,6. Jes. 44,1. 62,12. 63,7. 2 Kor. 4,6.
      >Kol. 1,13.
 10.  I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk»,
      I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått
      barmhärtighet».
      >Hos. 1,6, 9 f. 2,23.

 11.  Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar»
      att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka
      föra krig mot själen.
      >1 Mos. 23,4. Rom. 13,14. Gal. 5,24. Hebr. 11,13.
      >1 Petr. 1,1. Jak. 4,1.
 12.  Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om
      de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället,
      när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud
      på den dag då han söker dem.
      >Matt. 5,16. Rom. 12,17. 1 Petr. 3,16.

 13.  Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare
      sig det är konungen, såsom den överste härskaren,
      >Rom. 13,1 f. Tit. 3,1.
 14.  eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att
      straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra
      vad gott är.
 15.  Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa
      munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.
      >Tit. 2,8.
 16.  I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed
      överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.
      >Joh. 8,32. Rom. 6,18. Gal. 5,1. 13.
 17.  Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären
      konungen».
      >Ords. 24,21. Matt. 22,21. Rom. 12,10. Fil. 2,3. Hebr. 13,1.

 18.  I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke
      allenast de goda och milda, utan också de obilliga.
      >Ef. 6,5. Kol. 3,22.
 19.  Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen,
      tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida
      oförskylt.
      >Matt. 5,10 f.
 20.  Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra
      synders skull fån uppbära hugg och slag?  Men om I bevisen
      tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta
      välbehaglig för Gud.
      >1 Petr. 3,14, 17 f. 4,14 f.
 21.  Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och
      efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa
      honom och vandra i hans fotspår.
      >Matt. 11,29. 16,24. Joh. 13,15. Fil. 2,5.

 22.  »Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.
      >Jes. 53,9. 2 Kor. 5,21. 1 Joh. 3,5.
 23.  När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led,
      hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer
      rättvist.
      >Matt. 27,39 f. Joh. 8,48 f. 1 Petr. 3,9.
 24.  Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för
      att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för
      rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».
      >Jes. 53,5, 12. Rom. 6,3 f.
 25.  Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra
      själars herde och vårdare.
      >Ps 119,176. Jes. 53,6. Hes. 34,5 f. Joh. 10,11 f. Hebr. 13,20.