Bibeln / Paulus' brev till Titus, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Paulus' brev till Titus, 1 Kapitlet

                Paulus hälsar Titus och meddelar honom
                  föreskrifter om huru äldste skola
                tillsättas och falska lärare bekämpas.

  1.  Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att verka för
      Guds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hör
      gudsfruktan till,
  2.  sänd, därför att det finnes ett hopp om evigt liv -- ty evigt
      liv har Gud, som icke kan ljuga, för evärdliga tider sedan
      utlovat,
      >4 Mos. 23:19. Rom. 16:25 f. 2 Tim 1:9 f. 2:13.
  3.  och när tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan
      varmed jag genom Guds, vår Frälsares, befallning blev betrodd --
      >Gal. 1:1. Ef. 1:9. 3:9. Kol 1:26.  1 Tess. 2:4. 1 Tim. 1:1, 11.
  4.  jag, Paulus, hälsar Titus, min sannskyldige son på grund av
      gemensam tro.  Nåd och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus,
      vår Frälsare!
      >1 Tim. 1:2.

  5.  När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle
      ordna vad som ännu återstod att ordna, och för att du, på det
      sätt som jag har ålagt dig, skulle i var särskild stad tillsätta
      äldste,
      >Apg. 14:23. 2 Tim. 2:2.
  6.  varhelst någon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en
      som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte för oskickligt
      leverne eller vore uppstudsiga.
      >1 Tim. 3:2 f.
  7.  Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det
      höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede,
      icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem
      vinning.
      >3 Mos. 10:9. Matt. 24:45. 1 Kor. 4:1 f. Ef. 5:18. 1 Petr. 5:2.
  8.  Han bör fastmer vara gästvänlig, nitälska för vad gott är, leva
      tuktigt, rättfärdigt, heligt och återhållsamt;
  9.  han bör hålla sig stadigt vid det fasta ordet, såsom han har
      fått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst den
      sunda läran och att vederlägga dem som säga emot.
      >1 Tim. 6:3. 2 Tim. 1:13. Tit. 2:1.

 10.  Ty många finnas som icke vilja veta av någon myndighet, många
      som föra fåfängligt tal och bedraga människors sinnen; så göra i
      synnerhet de omskurna.
      >Apg. 15:1.
 11.  På sådana bör man tysta munnen, ty de förvilla hela hus genom
      att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror.
      >1 Tim. 6:5. 2 Tim. 3:6. 
 12.  En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: »Kreterna,
      lögnare jämt, äro odjur, glupska och lata.»
 13.  Och det vittnesbördet är sant.  Du skall därför strängt
      tillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron
      >2 Tim. 4:2. 
 14.  och icke akta på judiska fabler och vad som påbjudes av
      människor som vända sig från sanningen.
      >Jes. 29:13. Matt 15:9. Kol. 2:22. 1 Tim. 1:4, 4:7. 
 15.  Allt är rent för dem som äro rena; men för de orena och otrogna
      är intet rent, utan hos dem äro både förstånd och samvete
      orenade.
      >Matt 15:11. Mark 7:19. Luk. 11:39 f. Apg. 10:15. Rom. 14:14, 20.
      >1 Kor 6:12.
 16.  De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; ty
      de äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga till
      allt gott verk.
      >Jer. 4:22. 2 Tim. 3:5. Judas v. 4.