Bibeln / Paulus' brev till galaterna, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Paulus' brev till galaterna, 1 Kapitlet

               Paulus hälsar församlingarna i Galatien,
                uttalar sin förundran över deras snara
                  avfall från det evangelium han har
                  förkunnat, framhåller att han har
                   mottagit detta evangelium genom
                 uppenbarelse från Gud och icke genom
                      undervisning av människor.

  1.  Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon
      människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som
      har uppväckt honom från de döda --
  2.  jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar
      församlingarna i Galatien.
  3.  Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån
      Herren Jesus Kristus,
  4.  som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss
      från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders
      vilja.
  5.  Honom tillhör äran i evigheternas evigheter.  Amen.

  6.  Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har
      kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett
      nytt evangelium.
  7.  Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast
      så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja
      förvända Kristi evangelium.
  8.  Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från
      himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat
      för eder, så vare han förbannad.
  9.  Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon
      förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått,
      så vare han förbannad.

 10.  Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det
      Gud?  Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»?
      Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag
      icke en Kristi tjänare.

 11.  Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som
      har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.
 12.  Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det
      eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från
      Jesus Kristus.

 13.  I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i
      judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds
      församling och ville utrota den,
 14.  ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina
      samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders
      stadgar.
 15.  Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och
      som genom sin nåd har kallat mig,
 16.  täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna
      skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax
      åstad; jag rådförde mig icke med någon människa,
 17.  ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro
      apostlar.  I stället for jag bort till Arabien och vände så åter
      tillbaka till Damaskus.

 18.  Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för
      att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
 19.  Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob,
      Herrens broder, såg jag.
 20.  Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.

 21.  Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
 22.  Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen
      okänd.
 23.  De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss,
      han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville
      utrota.»
 24.  Och de prisade Gud för min skull.