Bibeln / Paulus' andra brev till korintierna, 5 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

            Paulus' andra brev till korintierna, 5 Kapitlet

                Vår jordiska kroppshydda skall utbytas
                mot en himmelsk.  Under väntan på denna
                förvaltar Paulus sitt ämbete med gott
                 mod, till Guds ära och församlingens
               bästa, i tro på den uppståndne, på en ny
               skapelse och på försoning med Gud genom
                               Kristus.

  1.  Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning,
      nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning
      som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.
  2.  Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår
      himmelska hydda;
  3.  ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma
      att befinnas nakna.
  4.  Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro
      betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i
      stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve
      uppslukat av livet.
  5.  Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till
      en underpant har givit oss Anden.

  6.  Så äro vi då alltid vid gott mod.  Vi veta väl att vi äro borta
      ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;
  7.  ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.
  8.  Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån
      kroppen och komma hem till Herren.
  9.  Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig
      vi äro hemma eller borta.
 10.  Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi
      domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs
      gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort
      gott eller ont.

 11.  Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att
      »vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro;
      och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.

 12.  Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi
      vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så
      att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting
      och icke av vad som är i hjärtat.
 13.  Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds
      tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till
      godo.
 14.  Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött
      för alla, alltså hava de alla dött.
 15.  Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må
      leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och
      uppstått för dem.

 16.  Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon
      efter köttet.  Och om vi än efter köttet hade lärt känna
      Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.
 17.  Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse.  Det
      gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!
 18.  Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig
      själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.
 19.  Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv;
      han tillräknar icke människorna deras synder, och han har
      betrott oss med försoningens ord.
 20.  Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar
      genom oss.  Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med
      Gud.
 21.  Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort
      till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från
      Gud.