Bibeln / Paulus' andra brev till korintierna, 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

            Paulus' andra brev till korintierna, 3 Kapitlet

                      Korintierna själva äro ett
                anbefallningsbrev för Paulus.  Det nya
                  och det gamla förbundets ämbeten.

  1.  Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva?  Eller behöva vi
      kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder?  Eller
      kanhända ifrån eder?
  2.  Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra
      hjärtan, känt och läst av alla människor.
  3.  Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom
      oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande,
      icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på
      människohjärtan.

  4.  En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
  5.  Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något,
      såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava
      kommer från Gud,
  6.  som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett
      nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty
      bokstaven dödar, men Anden gör levande.

  7.  Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på
      stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde
      se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken
      dock var försvinnande,
  8.  huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
  9.  Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste
      rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
 10.  Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som
      förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
 11.  Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så
      måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större
      härlighet.

 12.  Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
 13.  och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt
      ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var
      försvinnande tog en ände.
 14.  Men deras sinnen blevo förstockade.  När det gamla förbundets
      skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse
      oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
 15.  Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses
      föreläses.
 16.  Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset
      bort.
 17.  Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
 18.  Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens
      härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från
      den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar,
      som själv är ande.