Bibeln / Paulus' första brev till korintierna, 4 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

           Paulus' första brev till korintierna, 4 Kapitlet

                Paulus står såsom Kristi tjänare icke
                under människors dom, utan under Guds.
                 Korintierna må taga sig till vara för
               partisinne och högmod; de må besinna att
                apostlarna själva för evangelii skull
                  måste leva i ringhet, utsatta för
                           världens förakt.

  1.  Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter,
      så må man anse oss.
  2.  Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må
      befinnas vara trogen.
  3.  För mig betyder det likväl föga att I -- eller överhuvud någon
      mänsklig domstol -- sätten eder till doms över mig.  Ja, jag
      vill icke ens sätta mig till doms över mig själv.
  4.  Ty väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag icke
      rättfärdigad; det är Herren som sitter till doms över mig.
  5.  Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han
      som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och
      uppenbara alla hjärtans rådslag.  Och då skall var och en undfå
      av Gud den berömmelse som honom tillkommer.

  6.  Detta, mina bröder, har jag nu för eder skull så framställt, som
      gällde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fråga om
      oss lära eder detta: »Icke utöver vad skrivet är.»  Jag vill icke
      att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin
      lärare.
  7.  Vem säger då att du har något företräde?  Och vad äger du, som du
      icke har fått dig givet?  Men har du nu fått dig givet vad du
      har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det
      dig givet?

  8.  I ären kantänka redan mätta, I haven redan blivit rika; oss
      förutan haven I blivit sannskyldiga konungar!  Ja, jag skulle
      önska att I verkligen haden blivit konungar, så att vi kunde få
      bliva edra medkonungar.
  9.  Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom de
      ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi
      ju blivit för världen, för både änglar och människor.
 10.  Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi
      äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro
      föraktade.
 11.  Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå
      nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt
      hemvist,
 12.  vi måste möda oss och arbeta med våra händer.  Vi bliva smädade
      och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;
 13.  man talar illa om oss, men vi tala goda ord.  Vi hava blivit
      såsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro så
      ännu alltjämt.

 14.  Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utan
      såsom en förmaning till mina älskade barn.
 15.  Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I
      dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom
      evangelium födde eder till liv.
 16.  Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare.

 17.  Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min
      älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru
      jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag
      förkunnar allestädes, i alla församlingar.
 18.  Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under
      förmenande att jag icke skulle komma till eder.
 19.  Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då
      skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan
      deras kraft.
 20.  Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.
 21.  Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller
      i kärlek och saktmods ande?