Bibeln / Paulus' brev till romarna, 4 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Paulus' brev till romarna, 4 Kapitlet

                 Abraham blev rättfärdig, icke genom
               gärningar, utan genom att tro; så skola
                ock vi, oomskurna såväl som omskurna,
                    genom tro vinna rättfärdighet.

  1.  Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?
  2.  Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att
      berömma sig av.  Dock icke inför Gud.
  3.  Ty vad säger skriften?  »Abraham trodde Gud, och det räknades
      honom till rättfärdighet.»
  4.  Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad
      icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.
  5.  Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom
      som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till
      rättfärdighet.
  6.  Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar
      rättfärdighet, utan gärningar:
  7.    »Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna,
        och vilkas synder äro överskylda.
  8.    Salig är den man
        som Herren icke tillräknar synd.»

  9.  Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de
      oomskurna?  Vi säga ju att »tron räknades Abraham till
      rättfärdighet».
 10.  Huru blev den honom då tillräknad?  Skedde det sedan han hade
      blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren?  Det skedde
      icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var
      oomskuren.
 11.  Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den
      rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var
      oomskuren.  Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna
      som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.
 12.  Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana
      som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den
      tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.

 13.  Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick
      det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom
      rättfärdighet av tro.
 14.  Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron
      till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.
 15.  Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag
      finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.
 16.  Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så
      att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott
      för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som
      allenast hade Abrahams tro.  Han är ju allas vår fader,
 17.  enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att bliva
      en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han
      trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de
      ting som icke äro till, likasom voro de till.

 18.  Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och
      trodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», efter
      vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.»
 19.  Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans
      egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal
      -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.
 20.  Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer
      starkare i sin tro; ty han ärade Gud
 21.  och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också
      mäktig att hålla.
 22.  Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.

 23.  Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom
      gällde det allenast honom,
 24.  utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl
      oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår
      Herre,
 25.  vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår
      rättfärdiggörelses skull.