Bibeln / Apostlagärningarna, 6 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                    Apostlagärningarna, 6 Kapitlet

                 Sju män utväljas för att besörja den
                  dagliga utdelningen.  Församlingen
                tillväxer.  Stefanus drages inför Stora
                                rådet.

  1.  Vid denna tid, då nu lärjungarnas antal förökades, begynte de
      grekiska judarna knorra mot de infödda hebréerna över att deras
      änkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen.
  2.  Då sammankallade de tolv hela lärjungaskaran och sade: »Det är
      icke tillbörligt att vi försumma Guds ord för att göra tjänst
      vid borden.
  3.  Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gott
      vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vi
      kunna sätta till att sköta denna syssla.
  4.  Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.»

  5.  Det talet behagade hela menigheten.  Och de utvalde Stefanus, en
      man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och
      Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus,
      en proselyt från Antiokia.
  6.  Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade
      händerna på dem.

  7.  Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades
      mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga
      och trodde.

  8.  Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under
      och tecken bland folket.
  9.  Men av dem som hörde till den synagoga som kallades »De
      frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», så ock
      av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några
      upp för att disputera med Stefanus.
 10.  Dock förmådde de icke stå emot den vishet och den ande som här
      talade.
 11.  Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honom
      tala hädiska ord mot Moses och mot Gud.
 12.  De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde och
      överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora
      rådet.
 13.  Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: »Denne man
      upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen.
 14.  Ty vi hava hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall
      bryta ned denna byggnad och förändra de stadgar som Moses har
      givit oss.»
 15.  Då nu alla som sutto i Rådet fäste sina ögon på honom, syntes
      dem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte.