Evangelium enligt Lukas, 16 Kapitlet
Jesus framställer liknelserna om den
otrogne förvaltaren och om den rike
mannen och Lasarus.
1. Han sade också till sina lärjungar: »En rik man hade en
förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans
ägodelar.
2. Då kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad är det
jag hör om dig? Gör räkenskap för din förvaltning; ty du kan
icke längre få vara förvaltare.'
3. Men förvaltaren sade vid sig själv: 'Vad skall jag göra, då min
herre nu tager ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag icke;
att tigga blyges jag för.
4. Dock, nu vet jag vad jag skall göra, för att man må upptaga mig
i sina hus, när jag bliver avsatt ifrån förvaltningen.'
5. Och han kallade till sig sin herres gäldenärer, var och en
särskilt. Och han frågade den förste: 'Huru mycket är du skyldig
min herre?'
6. Han svarade: 'Hundra fat[1] olja.' Då sade han till honom: 'Tag
här ditt skuldebrev, och sätt dig nu strax ned och skriv
femtio.'
7. Sedan frågade han en annan: 'och du, huru mycket är du skyldig?'
Denne svarade: 'hundra tunnor[2] vete.' Då sade han till honom:
'Tag här ditt skuldebrev och skriv åttio.'
8. Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att
han hade handlat klokt. Ty denna tidsålders barn skicka sig
klokare mot sitt släkte än ljusets barn.
9. Och jag säger eder: Skaffen eder vänner medelst den orättrådige
Mamons goda, för att de, när detta har tagit slut, må taga emot
eder i de eviga hyddorna.
10. Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är,
och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i
vad mer är.
11. Haven I nu icke varit trogna, när det gällde den orättrådige
Mamons goda, vem vill då betro eder det sannskyldiga goda?
12. Och haven I icke varit trogna, när det gällde vad som tillhörde
en annan, vem vill då giva eder det som hör eder till?
13. Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då
att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla
sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna
både Gud och Mamon.»
14. Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de
drevo då gäck med honom.
15. Men han sade till dem: »I hören till dem som göra sig
rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty
det som bland människor är högt är en styggelse inför Gud.
16. Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan
dess förkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma
ditin.
17. Men snarare kunna himmel och jord förgås, än en enda prick av
lagen kan falla bort.
18. Var och en som skiljer sig från sin hustru och tager sig en
annan hustru, han begår äktenskapsbrott. Och den som tager till
hustru en kvinna som är skild från sin man, han begår
äktenskapsbrott.
19. Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och
levde var dag i glädje och prakt.
20. Men en fattig man, vid namn Lasarus, låg vid hans port, full av
sår,
21. och åstundade att få stilla sin hunger med vad som kunde falla
ifrån den rike mannens bord. Ja, det gick så långt att hundarna
kommo och slickade hans sår.
22. Så hände sig att den fattige dog och blev förd av änglarna till
Abrahams sköte. Också den rike dog och blev begraven.
23. När han nu låg i dödsriket och plågades, lyfte han upp sina ögon
och fick se Abraham långt borta och Lasarus i hans sköte.
24. Då ropade han och sade: 'Fader Abraham, förbarma dig över mig,
och sänd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten
och svalka min tunga, ty jag pinas svårt i dessa lågor.'
25. Men Abraham svarade: 'Min son kom ihåg att du, medan du levde,
fick ut ditt goda och Lasarus däremot vad ont var; nu åter får
han här hugnad, under det att du pinas.
26. Och till allt detta kommer, att ett stort svalg är satt mellan
oss och eder, för att de som vilja begiva sig över härifrån till
eder icke skola kunna det, och för att ej heller någon därifrån
skall kunna komma över till oss.»
27. Då sade han: 'Så beder jag dig då, fader, att du sänder honom
till min faders hus,
28. där jag har fem bröder, och låter honom varna dem, så att icke
också de komma till detta pinorum.'
29. Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem må de
lyssna till.'
30. Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om någon kommer till dem
från de döda, så skola de göra bättring.'
31. Då sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och
profeterna, så skola de icke heller låta övertyga sig, om någon
uppstår från de döda.'»
[1] Se Fat i Ordförkl.
[2] Se Tunna i Ordförkl.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/42_16.html