Daniel, 9 Kapitlet
Daniels bön. De sjuttio årsveckorna.
1. I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår -- hans som
var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung
över kaldéernas rike --
2. i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna
lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för
profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå
till ända, medan Jerusalem låg öde.
>Jer. 25,11 f. 29,10.
3. Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och
åkallan, och fastade därvid i säck och aska.
>Matt. 11,21.
4. Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade:
»Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller
förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina
bud!
>5 Mos. 7,8 f. Neh. 1,5.
5. Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och
avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.
>Ps. 106,6.
6. Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade i
ditt namn till våra konungar, furstar och fader och till allt
folket i landet.
7. Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nu
göra, vi Juda man och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, både
de som bo nära och de som bo fjärran i alla andra länder dit du
har fördrivit dem, därför att de voro otrogna mot dig.
>Esr. 9,6 f. Bar. 1,15 f. 2,6.
8. Ja, Herre, vi med våra konungar, furstar och fäder måste blygas,
därför att vi hava syndat mot dig.
>Neh. 9,34. Jer. 2,26. 44,17.
9. Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vi
voro avfälliga från
>Ps. 130,4, 7. Klag. 3,22 f.
10. och hörde icke HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efter
hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänare
profeterna.
>2 Krön. 36,15 f.
11. Nej, hela Israel överträdde din lag och vek av, utan att höra
din röst. Därför utgöt sig ock över oss den förbannelse som han
hade svurit att sända, och som står skriven i Moses, Guds
tjänares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
>3 Mos. 26,14 f. 5 Mos. 27,15 f. 28,15 f. 29,20. 30,17 f.
12. Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna
som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att
ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som
nu har skett i Jerusalem.
>Klag. 2,17. Bar. 2,1 f.
13. I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna
olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår
Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på
din sanning.
14. Därför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; ty
HERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör,
men hörde icke hans röst.
>Neh. 9,33. Ps. 119,137. Jer. 1,12. 44,27. Bar. 2,9 f.
>Upp. 16,5.
15. Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens
land med stark hand, och så gjorde dig ett namn, som är detsamma
än i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
>2 Mos. 12,41. 13,9. Neh. 9,10. Jer. 32,20. Bar. 2,11 f.
16. Men Herre, låt, för all din rättfärdighets skull, din vrede och
förtörnelse vända sig ifrån din stad Jerusalem, ditt heliga
berg; ty genom våra synder och genom våra faders missgärningar
hava Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bo
omkring oss.
17. Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt
ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull.
18. Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se
vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är
uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad
rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i
förlitande på din stora barmhärtighet.
>Jes. 37,17. Tit. 3,5.
19. O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför
ditt verk utan att dröja -- för din egen skull, min Gud, ty din
stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.»
20. Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt
folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön
för min Guds heliga berg --
21. medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig
i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och
det var vid tiden för aftonoffret.
>4 Mos. 28,4, 8. Dan. 8,16 f.
22. Han undervisade mig och talade till mig och sade:
»Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.
23. Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har
kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu
akt på ordet, och akta på synen.
>Jes. 65,24. Dan. 10,12.
24. Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga
stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en
ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet
framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig
helgedom bliver smord.
25. Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem
åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste,
kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall
det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i
tider av trångmål.
26. Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras,
utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen
skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne
få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara;
förödelse är oryggligt besluten.
27. Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka,
och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer
vara avskaffade; och på styggelsens vinge skall förödaren
komma. Detta skall fortgå, till dess att förstöring och
oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren.»
>Jes. 28,22. Dan. 11,31. Matt. 21,15. Mark. 13,14.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/27_09.html
