Bibeln / Hesekiel, 31 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Hesekiel, 31 Kapitlet

                Egypten lik en härlig ceder, som dock
                            skall fällas.

  1.  I elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom HERRENS ord
      till mig; han sade:
  2.  Du människobarn, säg till Farao, konungen i Egypten, och till
      hans larmande hop:

        Vem kan förliknas
            med dig i din storhet?
  3.    Se, du är ett ädelt träd,
            en ceder på Libanon,
        med sköna grenar
            och skuggrik krona
            och hög stam,
        en som med sin topp
            räcker upp bland molnen.
  4.    Vatten gåvo den växt,
            djupets källor gjorde den hög.
        Ty med sina strömmar omflöto de
            platsen där den var planterad;
        först sedan sände de sina flöden
            till alla andra träd på marken.
  5.    Så fick den högre stam
            än alla träd på marken,
        den fick talrika kvistar
            och långa grenar,
        genom det myckna vatten den hade,
            när den sköt skott.
  6.    Alla himmelens fåglar
            byggde sig nästen bland dess kvistar,
        under dess grenar födde
            alla markens djur sina ungar,
        och i dess skugga bodde
            allahanda stora folk.
      >Dan. 4,9.
  7.    Och den blev skön genom sin storhet
            och genom sina grenars längd,
        där den stod med sin rot
            invid stora vatten.
  8.    Ingen ceder i Guds lustgård
            gick upp emot denna,
        ingen cypress hade kvistar
            som kunde förliknas med dennas,
        ingen lönn bar grenar,
            jämförliga med dennas;
        nej, intet träd i Guds lustgård
            liknade den i skönhet
  9.    Så skön hade jag låtit den bliva,
            i dess rikedom på grenar,
        att alla Edens träd i Guds lustgård
            måste avundas den.

 10.  Därför säger Herren, HERREN så Eftersom du växte så hög, ja,
      eftersom ditt träd sträckte sin topp upp bland molnen och
      förhävde sig i sitt hjärta över att det var så högt,
 11.  därför skall jag prisgiva det åt en som är väldig bland
      folken.  Han skall förvisso utföra sitt verk därpå, ty för dess
      ogudaktighets skull har jag förkastat det.

 12.  Ja, främlingar hava fått hugga ned det, de grymmaste folk, och
      hava låtit det ligga.  Dess kvistar hava nu fallit på bergen och
      i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i
      alla landets bäckar, och alla folk på jorden hava måst draga
      bort därifrån och försaka dess skugga och låta det ligga.
      >Hes. 28,7. 30,11.
 13.  På dess kullfallna stam bo alla himmelens fåglar, och på dess
      grenar lägra sig alla markens djur.
 14.  Så sker, för att ett träd som växer vid vatten aldrig skall yvas
      över sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen; ja, för att
      icke ens de väldigaste av dem skola stå och yvas, intet träd som
      har haft vatten att dricka.  Ty de äro allasammans hemfallna åt
      döden och måste ned i jordens djup, till att vara där bland
      människors barn, hos dem som hava farit ned i graven.

 15.  Så säger Herren, HERREN: På den dag då det for ned till
      dödsriket lät jag djupet för dess skull hölja sig i sorgdräkt;
      jag hämmade strömmarna där, och de stora vattnen höllos
      tillbaka.  Jag lät Libanon för dess skull kläda sig i svart, och
      alla träd på marken förtvinade i sorg över det.
 16.  Genom dånet av dess fall kom jag folken att bäva, när jag
      störtade det ned i dödsriket, till dem som hade farit ned i
      graven.  Men då tröstade sig i jordens djup alla Edens träd, de
      yppersta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att
      dricka.
      >Jes. 14,9 f. Hes. 32,18, 31.
 17.  Också de hade, såsom det trädet, måst fara ned till dödsriket,
      till dem som voro slagna med svärd; dit foro ock de som hade
      varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland folken.
 18.  Kan nu något bland Edens träd förliknas med dig i härlighet och
      storhet?  Och dock skall du, såsom Edens träd, störtas ned i
      jordens djup och ligga där bland oomskurna, hos dem som äro
      slagna med svärd.  Så skall det gå Farao och hela hans larmande
      hop, säger Herren, HERREN.
      >Hes. 28,10. 32,19.