Bibeln / Hesekiel, 14 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Hesekiel, 14 Kapitlet

               Herrens svar på avgudatjänarnas frågor.
                     Straffdomens allmännelighet.

  1.  Och några av de äldste i Israel kommo till mig och satte sig ned
      hos mig.
      >Hes. 20,1 f.
  2.  Då kom HERRENS ord till mig; han sade:
  3.  Du människobarn, dessa män hava låtit sina eländiga avgudar få
      insteg i sina hjärtan och hava ställt upp framför sig vad som är
      dem en stötesten till missgärning.  Skulle jag väl låta fråga mig
      av sådana?
      >Jes. 58,2. Hes. 11,5.
  4.  Nej; tala därför med dem och säg till dem: Så säger Herren,
      HERREN: Var och en av Israels hus, som låter sina eländiga
      avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad
      som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till
      profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar såsom han har
      förtjänat genom sina många eländiga avgudar.
  5.  Så skall jag gripa Israels barn i hjärtat, därför att de
      allasammans hava vikit bort ifrån mig genom sina eländiga
      avgudar.
  6.  Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Vänden om,
      ja, vänden eder bort ifrån edra eländiga avgudar, vänden edra
      ansikten bort ifrån alla edra styggelser.
  7.  Ty om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo i
      Israel, viker bort ifrån mig, och låter sina eländiga avgudar få
      insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är
      honom en stötesten till missgärning, och så kommer till
      profeten, för att denne skall fråga mig för honom, så vill jag,
      HERREN, själv giva honom svar:
      >3 Mos. 17,8 f.
  8.  jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till
      ett tecken och till ett ordspråk, och utrota honom ur mitt folk;
      och I skolen förnimma att jag är HERREN.
      >5 Mos. 28,37. Hes. 5,15.
  9.  Men om profeten låter förföra sig och talar något ord, så har
      jag, HERREN, låtit den profeten bliva förförd; och jag skall
      uträcka min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk
      Israel.
      >1 Kon. 22,20 f. Hes. 13,2 f. 2 Tess. 2,11.
 10.  Och de skola båda bära på sin missgärning: profetens missgärning
      skall räknas lika med den frågandes missgärning --
 11.  på det att Israels barn icke mer må gå bort ifrån mig och fara
      vilse, ej heller mer orena sig med alla sina överträdelser, utan
      vara mitt folk, såsom jag skall vara deras Gud, säger Herren,
      HERREN.

 12.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 13.  Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge
      otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva
      dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota
      därur både människor och djur,
      >Jes. 3,1. Hes. 4,16. 5,16.
 14.  och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så
      skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv,
      säger Herren, HERREN.
      >1 Mos. 6,8 f. Dan. 2,18 f. Job. 42,8 f.
 15.  Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra det
      folktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga där
      fram för djuren skull,
      >3 Mos. 26,22. 2 Kon. 17,25. Hes. 5,17.
 16.  då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre
      män, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner eller
      döttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måste
      bliva öde.
 17.  Eller om jag läte svärd komma över det landet, i det att jag
      sade: »Svärdet fare fram genom landet!», och jag så utrotade
      därur både människor och djur,
 18.  och om då dessa tre män vore därinne, så skulle de, så sant jag
      lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda söner eller
      döttrar; allenast de själva skulle räddas.
 19.  Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrede
      däröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,
      >1 Krön. 21,14.
 20.  och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, så
      sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sig
      son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda
      allenast sina egna liv.
 21.  Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver det
      icke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar:
      svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att
      utrota därur både människor och djur!
      >2 Sam. 24,18. Jer. 15,3. Upp. 6,5.
 22.  Likväl skola några räddade bliva kvar där, några söner och
      döttrar, som skola föras bort.  Och se, dessa skola draga bort
      till eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, då
      skolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma över
      Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över
      det.
      >Hes. 12,16.
 23.  De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och deras
      gärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjort
      allt vad jag har gjort mot det, säger Herren, HERREN.