Bibeln / Hesekiel, 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Hesekiel, 3 Kapitlet

                Profeten äter upp bokrullen och sändes
                 åstad att tala till det gensträviga
                  Israel.  En lärares ansvar för sina
                      åhörare.  Ny uppenbarelse.

  1.  Och han sade till mig: »Du människobarn, ät vad du här finner,
      ät upp denna rulle, och gå sedan åstad och tala till Israels
      hus.»
  2.  Då öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att äta.
  3.  Och han sade till mig: »Du människobarn, du måste mätta din buk
      och fylla dina inälvor med den rulle som jag nu giver dig.»  Och
      jag åt, och den var i min mun söt såsom
      honung.
      >Ps. 19,11. Jer. 15,16.

  4.  Och han sade till mig: »Du människobarn, gå bort till Israels
      hus och tala till dem med mina ord.
  5.  Ty du bliver ju icke sänd till ett folk med obegripligt språk
      och trög tunga, utan till Israels hus,
  6.  icke till mångahanda folk med obegripligt språk och trög tunga,
      vilkas tal du icke förstår; sannerligen, sände jag dig till
      sådana, så skulle de höra på dig
  7.  Men Israels hus vill icke höra på dig, ty de vilja icke höra på
      mig; hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade
      hjärtan.
      >Hes. 2,4.
  8.  Men se, jag gör ditt ansikte hårt såsom deras ansikten, och din
      panna hård såsom deras pannor.
      >Jer. 1,18. Mik. 3,8.
  9.  Ja, jag gör din panna hård såsom diamant, hårdare än flinta.  Du
      skall icke frukta för dem och icke förfäras för dem, då de nu
      äro ett gensträvigt släkte.»
      >Hes. 2,6.
 10.  Och han sade till mig: »Du människobarn, allt vad jag talar till
      dig skall du upptaga i ditt hjärta och höra med dina öron.
 11.  Och gå bort till dina fångna landsmän, och tala till dem och säg
      till dem: 'Så säger Herren, HERREN' -- evad de nu höra därpå
      eller icke.»

 12.  Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet
      av ett väldigt dån: »Lovad vare HERRENS härlighet, där varest
      den är!»,
 13.  så ock ljudet av väsendenas vingar, som rörde vid varandra, och
      ljudet av hjulen jämte dem och ljudet av ett väldigt dån.
 14.  Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig bort, och jag
      färdades åstad, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENS
      hand var stark över mig.
      >Jer. 15,17.
 15.  Och jag kom till de fångna i Tel-Abib, till dem som bodde vid
      strömmen Kebar, till den plats där de bodde; och jag satt där
      ibland dem i sju dagar, försänkt i djup sorg.

 16.  Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:
 17.  »Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels
      hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett
      ord från min mun.
      >Jer. 6,17. Hes. 33,7 f.
 18.  Om jag säger till den ogudaktige: 'Du måste dö' och du då icke
      varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den
      ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall
      väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall
      jag utkräva av din hand.
 19.  Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om
      från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall
      visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har
      räddat din själ.
 20.  Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och
      gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg,
      och han skall dö.  Om du då icke har varnat honom, så skall han
      väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har
      övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag
      utkräva av din hand.
      >Hes. 18,24. 33,12 f.
 21.  Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den
      rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från
      synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna
      sig, och du själv har då räddat din själ.»

 22.  Och HERRENS hand kom där över mig, och han sade till mig: »Stå
      upp och gå ut på slätten; där skall jag tala med dig.»
 23.  Då stod jag upp och gick ut på slätten; och se, där stod HERRENS
      härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den vid strömmen
      Kebar; och jag föll ned på mitt ansikte.
      >Hes. 1,3.
 24.  Men en andekraft kom i mig och reste upp mig på mina fötter.  Och
      han talade med mig och sade till mig: »Gå och stäng dig inne i
      ditt hus.
      >Hes. 2,2.
 25.  Och se, du människobarn, bojor skola läggas på dig, och du skall
      bliva bunden med sådana, så att du icke kan gå ut bland de
      andra.
      >Hes. 4,8.
 26.  Och jag skall låta din tunga låda vid din gom, så att du bliver
      stum och icke kan bestraffa dem, då de nu äro ett gensträvigt
      släkte.
      >Hes. 2,5.
 27.  Men när jag talar med dig, skall jag upplåta din mun, så att du
      kan säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN.'  Den som då vill
      höra, han höre, och den som icke vill, han höre icke, då de nu
      äro ett gensträvigt släkte.»
      >Hes 2,7.