Jeremia, 36 Kapitlet
Jeremia låter uppteckna sina profetior.
De brännas upp av Jojakim, men
upptecknas på nytt. Profetia mot
Jojakim.
1. I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår kom
detta ord till Jeremia från HERREN; han sade:
>Jer. 25,1 f.
2. Tag dig en bokrulle och teckna däri upp allt vad jag har talat
till dig angående Israel och Juda och alla hednafolk, från den
dag då jag först talade till dig i Josias tid ända till denna
dag.
>Jer. 30,2.
3. Kanhända skall Juda hus, när de höra all den olycka som jag har
i sinnet att göra dem, vända om, var och en från sin onda väg,
och så skall jag förlåta dem deras missgärning och synd.
>Jer. 26,3.
4. Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter
Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord
som HERREN hade talat till honom.
>Jer. 32,12.
5. Och Jeremia bjöd Baruk och sade: »Jag är själv under tvång, så
att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.
6. Men gå du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min
diktamen må du därpå fastedagen läsa UPP HERRENS ord inför
folket i HERRENS hus. Inför hela Juda, så många som komma in
från sina städer, må du ock läsa upp dem.
7. Kanhända skola de då bönfalla inför HERREN och vända om, var och
en från sin onda väg. Ty stor är den vrede och förtörnelse som
HERREN har uttalat över detta folk.»
8. Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles såsom profeten Jeremia
hade bjudit honom: i HERRENS hus läste han ur boken upp HERRENS
ord.
9. I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regeringsår, i
nionde månaden, utlystes nämligen en fasta inför HERREN, vilken
hölls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som från
Juda städer hade kommit till Jerusalem.
10. Då läste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han läste upp dem i
HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare på
den övre förgården, vid ingången till nya porten på HERRENS hus,
inför allt folket.
>Jer. 26,10.
11. När nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade hört alla
HERRENS ord uppläsas ur boken,
12. gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare;
där sutto då alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja,
Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia,
Hananjas son, och alla de andra furstarna.
13. Och Mika omtalade för dem allt vad han hade hört Baruk läsa upp
ur boken inför folket.
14. Då sände alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till
Selemja, Kusis son, åstad till Baruk och läto säga honom: »Tag
med dig den rulle varur du har läst inför folket, och kom hit.»
Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.
15. Då sade de till honom: »Sätt dig ned och läs den inför oss.»
Och Baruk läste inför dem.
16. När de då hörde allt som stod där, sågo de med förskräckelse på
varandra och sade till Baruk: »Vi måste omtala för konungen allt
som står här.»
17. Och de frågade Baruk och sade: »Tala om för oss huru det skedde
att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.»
18. Baruk svarade dem: »Han dikterade för mig allt detta, och jag
tecknade upp det i boken med bläck.»
19. Då sade furstarna till Baruk: »Gå och göm dig, du jämte Jeremia,
och låten ingen veta var I ären.»
20. Därefter, sedan de hade lämnat rullen i förvar i sekreteraren
Elisamas kammare, gingo de in till konungen på förgården och
omtalade så allt för konungen.
21. Då sände konungen Jehudi att hämta rullen; och denne hämtade den
från sekreteraren Elisamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den
inför konungen och inför alla furstarna, som stodo omkring
konungen.
22. Konungen bodde då i vinterhuset, ty det var den nionde
månaden. Och kolpannan stod påtänd framför honom;
23. och så ofta Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, skar han av
rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan,
ända till dess att hela rullen var förtärd av elden i kolpannan.
24. Och varken konungen själv eller någon av hans tjänare blev
förskräckt eller rev sönder sina kläder, när de hörde allt detta
som upplästes.
>2 Kon. 22,11.
25. Och fastän Elnatan, Delaja och Gemarja bådo konungen att han
icke skulle bränna upp rullen, lyssnade han icke till dem.
26. I stället bjöd konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja,
Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa
skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN gömde dem
undan.
27. Men sedan konungen hade bränt upp rullen med det som Baruk efter
Jeremias diktamen hade skrivit däri, kom HERRENS ord till
Jeremia; han sade:
28. Tag dig nu åter en annan rulle och teckna däri upp allt vad som
förut stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda konung,
brände upp.
29. Men angående Jojakim, Juda konung, skall du säga: Så säger
HERREN: Du har bränt upp denna rulle och sagt: »Huru kunde du
skriva däri att konungen i Babel förvisso skall komma och
fördärva detta land, och göra slut på både människor och djur
däri?»
30. Därför säger HERREN så om Jojakim, Juda konung: Ingen ättling av
honom skall sitta på Davids tron; och hans egen döda kropp skall
komma att ligga utkastad, prisgiven åt hettan om dagen och åt
kölden om natten.
>Jer. 22,19.
31. Och jag skall hemsöka honom och hans avkomlingar och hans
tjänare för deras missgärnings skull, och över dem och över
Jerusalems invånare och över Juda män skall jag låta all den
olycka komma, som jag har förkunnat över dem, fastän de icke
hava velat höra.
>Jer. 35,17.
32. Då tog Jeremia en annan rulle och gav den åt skrivaren Baruk,
Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne däri upp
allt vad som hade stått i den bok som Jojakim, Juda konung, hade
bränt upp i eld. Och till detta lades ytterligare mycket annat
av samma slag.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/24_36.html
