Jeremia, 25 Kapitlet
Profetia om en sjuttioårig fångenskap i
Babel. Herrens vredes kalk.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk, i
Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilket
var Nebukadressars, den babyloniske konungens, första
regeringsår.
>Jer. 1,2.
2. Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och
till alla Jerusalems invånare; han sade:
3. Allt ifrån Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde
regeringsår ända till denna dag, eller nu under tjugutre år, har
HERRENS ord kommit till mig; men fastän jag titt och ofta har
talat till eder, haven I icke velat höra.
4. Och fastän HERREN titt och ofta har sänt till eder alla sina
tjänare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edra
öron till att höra,
>2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13, 25 f. 26,5. 35,15. 44,4 f.
5. när de sade: »Vänden om, var och en från sin onda väg och sitt
onda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i det
land som HERREN har givit åt eder och edra fäder.
>Jer. 18,11. Sak. 1,4.
6. Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen och
tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk,
på det att jag icke må låta olycka komma över eder.
>Jes. 3,9.
7. I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I
mig genom edra händers verk, eder själva till olycka.
8. Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina
ord,
9. därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar,
säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare
Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma
över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här
runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra
dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras
land bliva ödemarker för evärdlig tid.
>Jer. 1,15. 27,6.
10. Och jag skall i dem göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop
för brudgum och rop för brud, på buller av kvarn och ljus från
lampa.
>Jer. 7,34. 16,9. 33,11. Upp. 18,22 f.
11. Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa
folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.
12. Men när sjuttio år äro till ända skall jag hemsöka konungen i
Babel och folket där för deras missgärning, säger HERREN, och
hemsöka kaldéernas land och göra det till en ödemark för
evärdlig tid.
>2 Krön. 36,21 f. Esr. 1,1. Jer.29,10. Dan. 9,2. Sak. 1,12.
13. Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jag
har talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok, och vad
Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
14. Ty också dem skola mäktiga folk och stora konungar göra sig
underdåniga, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar
och deras händers verk.
15. Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: »Tag denna kalk med
vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag
sänder dig att dricka därur.
>Jer. 51,7. Upp. 14,10. 16,19.
16. Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärd
kommer, som jag skall sända ibland dem.»
17. Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att
dricka, till vilka HERREN sände mig,
18. nämligen Jerusalem med Juda städer och med dess konungar och
furstar, för att så göra dem till en ödemark, och till ett
föremål för häpnad och begabberi, och till ett exempel som man
nämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett;
19. vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjänare, hans furstar
och allt hans folk,
>Jer. 46,2 f.
20. så ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla
konungar i filistéernas land, både Askelon och Gasa och Ekron
och kvarlevan i Asdod;
>Jer.47,1 f.
21. vidare Edom, Moab och Ammons barn;
>Jer. 48,1 f. 49,1 f., 7 f.
22. vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och
konungarna i kustländerna på andra sidan havet;
>Jes. 23,1 f. Jer. 9,26.
23. vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hår;
24. vidare alla konungar i Arabien och alla konungar över Erebs
folk, som bo i öknen,
25. så ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla
konungar i Medien,
26. slutligen alla konungar i nordlandet -- både dem som bo nära och
dem som bo fjärran, den ene såväl som den andre -- och alla
övriga riken i världen, utöver jordens yta. Och Sesaks[1] konung
skall dricka efter dem.
27. Och du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:
Dricken, så att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull
utan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, som
jag skall sända bland eder. --
28. Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, så
säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka.
29. Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag
begynna hemsökelsen. Skullen då I bliva ostraffade? Nej, I
skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärd
mot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot.
>Jer. 49,12. Hes. 9,6. 1 Petr. 4,17.
30. Och du skall profetera för dem allt detta och säga till dem:
HERREN upphäver ett rytande från höjden
och från sin heliga boning låter han höra sin röst;
ja, han upphäver ett högt rytande över sin ängd
och höjer skördeskri, såsom en vintrampare,
över alla jordens inbyggare.
>Jer. 51,14. Joel 3,16. Am. 1,2.
31. Dånet höres intill jordens ända,
ty HERREN har sak med folken,
han går till rätta med allt kött;
de ogudaktiga giver han till pris åt svärdet, säger HERREN.
32. Så säger HERREN Sebaot: Se, en olycka går fram ifrån det ena
folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från
jordens yttersta ända.
33. Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga
strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke
hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava
dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
>Jes. 66,16. Jer. 8,2. 9,22 16,4.
34. Jämren eder, I herdar, och klagen;
vältren eder på marken, I väldige i hjorden;
ty tiden är inne, att I skolen slaktas.
I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall,
såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl.
35. Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna,
icke mer någon räddning för de väldige i hjorden.
36. Hör huru herdarna ropa,
huru de väldige i hjorden jämra sig!
Ty HERREN ödelägger deras betesmark,
37. och de fredliga ängderna förgöras
genom HERRENS vredes glöd.
38. Han drager ut såsom ett lejon ur sitt snår.
Ja, deras land bliver en ödemark
under förhärjelsens glöd,
under hans vredes glöd.
[1] Se Sesak i Ordförkl.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/24_25.html
