Bibeln / Jesaja, 24 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Jesaja, 24 Kapitlet

                  Den stora hemsökelsen över jorden.
                Kvarlevans räddning och Guds herradöme
                               på Sion.

  1.    Se, HERREN ödelägger jorden
            och föröder den;
        han omvälver, vad därpå är,
            och förströr dess inbyggare.
  2.    Och det går prästen såsom folket,
            husbonden såsom tjänaren,
        husfrun såsom tjänarinnan,
            säljaren såsom köparen,
        låntagaren såsom långivaren,
            gäldenären såsom borgenären.
  3.    Jorden bliver i grund ödelagd
            och i grund utplundrad;
        ty HERREN har talat
            detta ord.
  4.    Jorden sörjer och tvinar bort,
        jordkretsen försmäktar och tvinar bort,
        vad högt är bland jordens folk försmäktar.
  5.    Ty jorden har blivit ohelgad
            under sina inbyggare;
        de hava överträtt lagarna,
            de hava förvandlat rätten,
            brutit det eviga förbundet.
  6.    Därför uppfräter förbannelse jorden,
        och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt;
        därför förtäras jordens inbyggare av hetta,
        så att ej många människor finnas kvar.
  7.    Vinmusten sörjer,
            vinträdet försmäktar;
        de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
  8.    Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud,
        de gladas larm ha tystnat;
        det är förbi med fröjden vid harpans klang.
  9.    Vin dricker man icke mer under sång,
        rusdrycken kännes bitter för dem som dricka den.
 10.    Nedbruten ligger den öde staden;
        vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
 11.    Därute höres klagorop över vinet;
        all glädje är såsom en nedgången sol,
        all jordens fröjd har flyktat.
 12.    Ödeläggelse allenast är kvar i staden,
        och porten är slagen i spillror.

 13.  Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när
      man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan
      vinbärgningen är slut.
 14.  Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS
      höghet ljuda borta i väster:
 15.  »Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna
      HERRENS, Israels Guds, namn.»
 16.  Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den
      rättfärdige!»  Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig!
      Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
 17.  Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
 18.  Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i
      fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i
      fällan.  Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar
      bäva.
 19.  Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar;
      jorden vacklar, ja, den vacklar;
 20.  jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom
      vaktskjulet i trädets topp.  Dess överträdelse vilar tung på den,
      och den faller och kan icke mer stå upp.

 21.  På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och
      jordens konungar nere på jorden.
 22.  Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i
      fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når
      dem hemsökelsen.
 23.  Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall
      då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste
      skola skåda härlighet.