Bibeln / Jesaja, 7 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                          Jesaja, 7 Kapitlet

                Profetia med anledning av Efraims och
                    Arams tåg mot Juda.  Immanuel.

  1.  Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid hände
      sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels
      konung, drogo upp mot Jerusalem för att erövra det (vilket de
      likväl icke förmådde göra).
  2.  Och när det blev berättat för Davids hus att araméerna hade
      lägrat sig i Efraim, då skälvde hans och hans folks hjärtan,
      såsom skogens träd skälva för vinden.

  3.  Men HERREN sade till Jesaja: »Gå åstad med din son Sear-Jasub
      och möt Ahas vid ändan av Övre dammens vattenledning, på vägen
      till Valkarfältet,
  4.  och säg till honom: Tag dig till vara och håll dig stilla;
      frukta icke och var icke försagd i ditt hjärta för dessa två
      rykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Remaljas
      son, i deras förgrymmelse.
  5.  Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda
      planer mot dig och sagt:
  6.  'Vi vilja draga upp mot Juda och slå det med skräck och erövra
      det åt oss och göra Tabals son till konung där',
  7.  därför säger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall
      icke ske.

  8.  Ty Damaskus är Arams huvud, och Resin är Damaskus' huvud; och om
      sextiofem år skall Efraim vara krossat, så att det icke mer är
      ett folk.
  9.  Och Samaria är Efraims huvud, och Remaljas son är Samarias
      huvud.  Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.»

 10.  Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:
 11.  »Begär ett tecken från HERREN, din Gud; du må begära det vare
      sig nedifrån djupet eller uppifrån höjden.»
 12.  Men Ahas svarade: »Jag begär intet, jag vill icke fresta
      HERREN.»
 13.  Då sade han: »Så hören då, I av Davids hus: Är det eder icke
      nog att I sätten människors tålamod på prov?  Viljen I ock pröva
      min Guds tålamod?
 14.  Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den unga
      kvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall giva
      honom namnet Immanuel[1].
 15.  Gräddmjölk och honung skall bliva hans mat inemot den tid då han
      förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är.
 16.  Ty innan gossen förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad
      gott är, skall det land för vars båda konungar du gruvar dig
      vara öde.
 17.  Och över dig och över ditt folk och över din faders hus skall
      HERREN låta dagar komma, sådana som icke hava kommit allt ifrån
      den tid då Efraim skilde sig från Juda: konungen i Assyrien.
 18.  Ty på den tiden skall HERREN locka på flugorna längst borta vid
      Egyptens strömmar och på bisvärmarna i Assyriens land;
 19.  och de skola komma och slå ned, alla tillhopa, i bergsdälder och
      stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker.
 20.  På den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas på andra
      sidan floden -- nämligen med konungen i Assyrien -- raka av allt
      hår både på huvudet och nedtill; ja, också skägget skall den
      taga bort.

 21.  På den tiden skall en kviga och två tackor vara vad en man föder
      upp.
 22.  Men han skall få mjölk i sådan myckenhet att han kan leva av
      gräddmjölk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av
      gräddmjölk och honung.
 23.  Och det skall ske på den tiden, att där nu tusen vinträd stå,
      värda tusen siklar silver, där skall överallt växa tistel och
      törne.
 24.  Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara
      tistel och törne.
 25.  Och alla de berg där man nu arbetar med hackan, dem skall man ej
      mer beträda, av fruktan för tistel och törne; de skola bliva
      platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av får.»

[1]  D. ä. Gud med oss.