Bibeln / Predikaren, 9 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Predikaren, 9 Kapitlet

                 Människornas öde beror icke av deras
                    gärningar.  Visheten föraktas.

  1.  Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har sökt pröva allt
      detta, huru de rättfärdiga och de visa och deras verk äro i Guds
      våld.  Varken om kärlek eller hat kan en människa veta något
      förut; allt kan förestå henne.
  2.  Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom den
      ogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrar
      såsom den vilken icke offrar; den gode räknas lika med syndaren,
      den som svär bliver lik den som har försyn för att svärja.

  3.  Ett elände vid allt som händer under solen är detta, att det går
      alla lika.  Därför äro ock människornas hjärtan fulla med ondska,
      och oförnuft är i deras hjärtan, så länge de leva; och sedan
      måste de ned bland de döda.

  4.  För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännu
      något att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ett
      dött lejon.
  5.  Och väl veta de som leva att de måste dö, men de döda vet alls
      intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras
      åminnelse är förgäten.
  6.  Både deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått
      sin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad som
      händer under solen.

  7.  Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med
      glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till
      vad du gör.
  8.  Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig olja fattas på
      ditt huvud.
  9.  Njut livet med någon kvinna som du älskar, så länge de
      fåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja,
      under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får i
      livet vid den möda som du gör dig under solen.
 10.  Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty
      i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där
      finnes ingen insikt eller vishet.

 11.  Ytterligare såg jag under solen att det icke beror av de snabba
      huru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna huru striden
      utfaller, icke av de visa huru de få sitt bröd, icke av de kloka
      vad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga vad ynnest de
      vinna, utan att allt för dem beror av tid och lägenhet.
 12.  Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka
      fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i
      snaran.  Såsom dessa, så snärjas ock människornas barn på
      olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.

 13.  Också detta såg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes
      mig stort:
 14.  Det fanns en liten stad med få invånare, och mot den kom en stor
      konung och belägrade den och byggde stora bålverk mot den.
 15.  Men därinne fanns en fattig man som var vis; och denne räddade
      staden genom sin vishet.  Dock, sedan tänkte ingen människa på
      denne fattige man.
 16.  Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men den fattiges
      vishet bliver icke föraktad, och hans ord varda icke hörda.

                       Predikaren, 10 Kapitlet

                    Levnadsregler och tänkespråk.

 17.    De vises ord, om de ock höras helt stilla,
        äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.

 18.    Bättre är vishet än krigsredskap;
        ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.