Ordspråksboken, 20 Kapitlet
Fortsättning av den första samlingen av
salomoniska ordspråk.
1. En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken,
och ovis är envar som raglar därav.
>Ef. 5,18
2. Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver;
den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
>Ords. 16,14. 19,12.
3. Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv,
den oförnuftige söker alltid strid.
>Ords. 16,28.
4. När hösten kommer, vill den late icke plöja;
därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
>Ords. 21,25. 28,19.
5. Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten,
men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
>Ps. 64,6 f. Ords. 26,24.
6. Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet;
men vem kan finna en man som är att lita på?
7. Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man,
hans barn går det val efter honom.
>Ps. 25,12 f. 112,1 f.
8. En konung, som sitter på domarstolen,
rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
9. Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent,
jag är fri ifrån synd»?
>1 Mos. 8,21. 1 Kon. 8,46. 2 Krön. 6,36. Pred. 7,21. 1 Joh. 1,8.
10. Två slags vikt och två slags mått,
det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
>Ords. 11,1. 16,11.
11. Redan barnet röjer sig i sina gärningar,
om dess vandel är rättskaffens och redlig.
12. Örat, som hör, och ögat, som ser,
det ena som det andra har HERREN gjort.
>Ps. 94,9.
13. Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig;
håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
>Ords. 6,9 f. 19,15. 24,30 f.
14. »Uselt, uselt», säger köparen;
men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
15. Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet,
den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
>Ords. 17,27.
16. Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan,
och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
>Ords. 17,18. 27,13.
17. Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt,
men efteråt bliver hans mun full av stenar.
>Job 20,12 f. Ords. 9,17.
18. Planer hava framgång, när de äro väl överlagda,
och med rådklokhet må man föra krig.
>Ords. 11,13 . 24,5 f.
19. Den som går med förtal, han förråder hemligheter;
med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
>Ords. 11,13. 25,9.
20. Den som uttalar förbannelser över fader eller moder,
hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
>2 Mos. 21,17. 3 Mos. 20,9. 5 Mos. 27,16. Ords. 13,9. 19,26.
>Matt. 15,4 Mark. 7,10.
21. Det förvärv man i förstone ävlas efter,
det varder på sistone icke välsignat.
>Ords. 13,11. 28,20, 22.
22. Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»;
förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
>5 Mos. 32,35. Ords. 17,13. 24,29. Rom. 12,19. 1 Tess. 5,15.
23. Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN,
och falsk våg är icke något gott.
24. Av HERREN bero en mans steg;
ja, en människa förstår icke själv sin väg.
>Ps. 37,23. Ords. 16,1, 9. 19,21.
25. Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något
och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
>Pred. 5,1 f. Matt. 15,5 f.
26. En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel
och låter tröskhjulet gå över dem.
27. Anden i människan är en HERRENS lykta;
den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
>1 Kor. 2,11
28. Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt;
genom mildhet stöder han sin tron.
>Ords. 16,12. 29,4, 14.
29. De ungas ära är deras kraft,
och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
>Ords. 16,31.
30. Sår som svida rena från ondska,
ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/20_20.html
