Psaltaren, 137 Psalmen
Vid Babels floder.
1. Vid Babels floder,
där sutto vi och gräto,
när vi tänkte på Sion.
2. I pilträden som där voro
hängde vi upp våra harpor.
3. Ty de som höllo oss fångna
bådo oss där att sjunga,
och våra plågare
bådo oss vara glada:
»Sjungen för oss
en av Sions sånger.»
4. Huru skulle vi kunna sjunga
HERRENS sång
i främmande land?
5. Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,
så förgäte min högra hand sin tjänst.
6. Min tunga låde vid min gom,
om jag upphör att tänka på dig,
om jag icke låter Jerusalem
vara min allra högsta glädje.
7. Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,
och straffa Edoms barn,
dem som ropade: »Riven ned, riven ned det
ända till grunden.»
8. Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,
säll är den som får vedergälla dig
allt vad du har gjort oss.
9. Säll är den som får gripa dina späda barn
och krossa dem mot klippan.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/19_d7.html