Bibeln / Psaltaren, 79 Psalmen (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Psaltaren, 79 Psalmen

                 Bön i en tid av allmän och stor nöd.

  1.  En psalm av Asaf.

        Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel,
        de hava orenat ditt heliga tempel,
        de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
  2.    De hava givit dina tjänares kroppar
        till mat åt himmelens fåglar,
        dina frommas kött åt markens djur.
  3.    De hava utgjutit deras blod såsom vatten,
            runt omkring Jerusalem,
        och ingen fanns, som begrov dem.
  4.    Vi hava blivit till smälek för våra grannar,
        till spott och hån för dem som bo omkring oss.

  5.    Huru länge, o HERRE,
            skall du så oavlåtligen vredgas,
        huru länge skall din nitälskan
            brinna såsom eld?
  6.    Utgjut din förtörnelse
            över hedningarna, som ej känna dig,
        och över de riken
            som icke åkalla ditt namn.
  7.    Ty de hava uppätit Jakob,
            och hans boning hava de förött.

  8.    Tänk ej, oss till men,
            på förfädernas missgärningar,
        låt din barmhärtighet snarligen
            komma oss till mötes,
            ty vi äro i stort elände.
  9.    Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
            för ditt namns äras skull;
        rädda oss och förlåt oss
            våra synder för ditt namns skull.

 10.    Varför skulle hedningarna få säga:
            »Var är nu deras Gud?»
        Låt det inför våra ögon
            bliva kunnigt på hedningarna
        huru du hämnas dina tjänares
            utgjutna blod.
 11.    Låt de fångnas klagan
            komma inför ditt ansikte,
        låt efter din arms väldighet
            dödens barn bliva vid liv.
 12.    Och giv våra grannar sjufalt
            tillbaka i deras sköte
        den smädelse varmed de hava
            smädat dig, Herre.

 13.    Men vi som äro ditt folk
            och får i din hjord,
        vi vilja tacka dig evinnerligen,
        vi vilja förtälja ditt lov
            från släkte till släkte.