Bibeln / Psaltaren, 72 Psalmen (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Psaltaren, 72 Psalmen

                  Bön om välsignelse över Guds folks
                               konung.

  1.  Av Salomo.

        Gud, giv åt konungen dina rätter
            och din rättfärdighet åt konungasonen.
  2.    Han döme ditt folk med rättfärdighet
            och dina betryckta med rätt.
  3.    Bergen bäre frid åt folket,
            så ock höjderna, genom rättfärdighet.
  4.    Han skaffe rätt åt de betryckta i folket,
        han frälse de fattiga
            och krosse förtryckaren.
  5.    Dig frukte man, så länge solen varar,
            och så länge månen skiner,
            från släkte till släkte.
  6.    Han vare lik regnet som faller på ängen,
        lik en regnskur som vattnar jorden.
  7.    I hans dagar blomstre den rättfärdige,
        och stor frid råde,
            till dess ingen måne mer finnes.

  8.    Må han härska från hav till hav
        och ifrån floden intill jordens ändar.
  9.    För honom buge sig öknens inbyggare,
        och hans fiender slicke stoftet.
 10.    Konungarna från Tarsis och havsländerna
            hembäre skänker,
        konungarna av Saba och Seba
            bäre fram gåvor.
 11.    Ja, alla konungar falle ned för honom,
            alla hedningar tjäne honom.

 12.    Ty han skall rädda den fattige som ropar
        och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
 13.    Han skall vara mild mot den arme och fattige;
        de fattigas själar skall han frälsa.
 14.    Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ,
        och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

 15.    Må han leva; må man föra till honom
            guld från Saba.
        Ständigt bedje man för honom,
            alltid välsigne man honom.
 16.    Ymnigt växe säden i landet,
            ända till bergens topp;
        dess frukt må susa
            likasom Libanons skog;
        och folk blomstre upp i städerna
            såsom örter på marken.
 17.    Hans namn förblive evinnerligen;
        så länge solen skiner, fortplante sig hans namn.
        Och i honom välsigne man sig[1];
            alla hedningar prise honom säll.

 18.  Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
 19.  Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden
      vare full av hans ära!  Amen, Amen.

 20.  Slut på Davids, Isais sons, böner.

[1]  Se Välsigna sig i Ordförkl.