Bibeln / Psaltaren, 10 Psalmen (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                        Psaltaren, 10 Psalmen[1]

                  Klagan och bön mot de ogudaktigas
                               övermod.

  1.    Varför, HERRE,
        står du så långt ifrån
        och fördöljer dig i nödens tider?
  2.    Genom de ogudaktigas övermod
            måste den arme lida.
        Må de fångas i de ränker
            som de hava uttänkt!

  3.    Ty den ogudaktige berömmer sig
            av sin själs lystnad,
        och den rovgirige talar förgripligt
            och föraktar HERREN.
  4.    Den ogudaktige säger i sitt högmod:
            »Han frågar icke därefter.»
        »Det finnes ingen Gud»,
            så äro alla hans tankar.
  5.    Trygga äro alltid hans vägar,
        dina domar gå högt över hans blickar;
        alla sina ovänner räknar han för intet.
  6.    Han säger i sitt hjärta:
            »Jag skall icke vackla,
        över mig skall i evighet
            ingen olycka komma.»
  7.    Hans mun är full av förbannelse,
            av svek och förtryck;
        hans tunga gömmer
            olycka och fördärv.

  8.    Han lägger sig i försåt vid gårdarna,
        i lönndom vill han dräpa den oskyldige;
        hans ögon lura på den olycklige.
  9.    Han ligger i försåt på lönnligt ställe,
            såsom ett lejon i sitt snår,
        han ligger i försåt för att gripa den arme;
        han griper den arme,
            i det han drager honom in i sitt nät.
 10.    Han trycker sig ned, han ligger på lur,
        och de olyckliga falla i hans klor.
 11.    Han säger i sitt hjärta:
            »Gud förgäter det,
        han har dolt sitt ansikte,
            han ser det aldrig.»

 12.    Stå upp, HERRE;
            Gud, upplyft din hand,
        förgät icke de arma.
 13.    Varför skall den ogudaktige
            få förakta Gud
        och säga i sitt hjärta
            att du icke frågar därefter?

 14.    Du har ju sett det, ty du giver akt
            på olycka och jämmer,
            för att taga det i din hand.
        Åt dig överlämnar den olycklige sin sak;
        du blev den faderlöses hjälpare.

 15.    Bryt sönder den ogudaktiges arm,
        och hemsök de ondas ogudaktighet,
            så att du icke mer finner den.
 16.    Ja, HERREN är konung
            alltid och evinnerligen;
        hedningarna utrotas ur hans land.

 17.    De ödmjukas trängtan
            hör du, HERRE;
        du gör deras hjärtan ståndaktiga;
            du låter ditt öra giva akt
 18.    för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt,
        så att människor, komna av jord,
            ej längre vålla skräck.

[1]  Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.