Job, 35 Kapitlet
Elihu förehåller Job att Gud är för
upphöjd för att hava gagn eller skada av
människornas gärningar. Om den betryckte
får vänta på räddning, så är det därför
att han ej ödmjukt söker hjälp hos Gud.
1. Och Elihu tog till orda och sade:
2. Menar du att sådant är riktigt?
Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
3. du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig,
vad den båtar dig mer än synd?
4. Svar härpå vill jag giva dig,
jag ock dina vänner med dig.
5. Skåda upp mot himmelen och se,
betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
6. Om du syndar, vad gör du väl honom därmed?
Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
7. Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom,
och vad undfår han av din hand?
8. Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda
och för en människoson din rättfärdighet.
9. Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många,
man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
10. men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare,
han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
11. han som giver oss insikt framför markens djur
och vishet framför himmelens fåglar?»
12. Därför är det man får ropa utan svar
om skydd mot de ondas övermod.
13. Se, på fåfängliga böner hör icke Gud,
den Allsmäktige aktar icke på slikt;
14. allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom,
att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
15. Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst,
och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
16. Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun,
utan insikt talar han stora ord.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/18_35.html
