Bibeln / Nehemja, 9 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Nehemja, 9 Kapitlet

                      Faste-, bot- och bönedag.

  1.  Men på tjugufjärde dagen i samma månad församlade sig Israels barn
      och höllo fasta och klädde sig i sorgdräkt och strödde jord på sina
      huvuden.
  2.  Och de som voro av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar
      och trädde så fram och bekände sina synder och sina fäders
      missgärningar.
  3.  Och de stodo upp, var och en på sin plats, och man föreläste ur
      HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen; och under
      en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbådo HERREN, sin
      Gud.
  4.  Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och
      Kenani trädde upp på leviternas upphöjning och ropade med hög röst
      till HERREN, sin Gud.
  5.  Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia,
      Sebanja och Petaja sade:

      »Stån upp och loven HERREN, eder Gud, från evighet till evighet.
      Ja, lovat vare ditt härliga namn, som är upphöjt över allt lov
      och pris.
  6.  Du allena är HERREN.  Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och
      hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och allt
      vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid liv; och
      himmelens härskara tillbeder dig.
  7.  Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det
      kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
  8.  Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med
      honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas,
      hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas
      land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är
      rättfärdig.

  9.  Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras rop
      vid Röda havet.
 10.  Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på
      allt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigt
      mot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag.
 11.  Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet på
      torr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsom
      stenar, i väldiga vatten.
 12.  Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en
      eldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå.
 13.  Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelen
      och gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar och
      bud.
 14.  Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar
      och lag genom din tjänare Mose.
 15.  Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten
      komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå
      och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat
      giva åt dem.

 16.  Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de
      icke hörde på dina bud.
 17.  De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort
      med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en
      anförare, för att vända tillbaka till sin träldom.  Men du är en
      förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet;
      och du övergav dem icke.
 18.  Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: 'Detta är din
      Gud, han som har fört dig upp ur Egypten', och fastän de gjorde sig
      skyldiga till stora hädelser,
 19.  så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din stora
      barmhärtighet.  Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan ledde
      dem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på den
      väg de skulle gå.
 20.  Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade
      du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade.
 21.  I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem;
      deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke.
 22.  Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem på
      skilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhörde
      konungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan
 23.  Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen,
      och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder att
      de skulle komma dit och taga det i besittning.
 24.  Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade för
      dem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, både
      konungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad de
      ville.
 25.  Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i
      besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar,
      vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto
      och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna
      goda.

 26.  Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade din
      lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem och
      ville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora
      hädelser.
 27.  Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem;
      men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från
      himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare,
      som frälste dem ur deras ovänners hand.
 28.  När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig.  Då
      överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda
      över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från
      himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger.
 29.  Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro
      övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina
      rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får
      leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro
      hårdnackade och ville icke höra.
 30.  Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande
      genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du
      dem i de främmande folkens hand.
 31.  Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på dem
      och övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud.

 32.  Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som
      håller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa all
      den vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar,
      våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriska
      konungarnas dagar ända till denna dag.
 33.  Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty du
      har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.
 34.  Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäder
      hava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på de
      varningar som du har låtit komma till dem.
 35.  Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade
      givit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtit
      för dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sina
      onda gärningar.
 36.  Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder,
      för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro vi
      andras tjänare,
 37.  och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för våra
      synders skull har satt över oss.  Och de råda över våra kroppar och
      vår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd.»

                         Nehemja, 10 Kapitlet

                  Förbundets förnyelse och innehåll.

 38.  På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det
      skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra
      furstars, våra leviters och våra prästers namn.