Bibeln / Andra Samuelsboken, 24 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                   Andra Samuelsboken, 24 Kapitlet

                Folkräkning.  Pest.  Altaret på Araunas
                             tröskplats.

  1.  Men HERRENS vrede upptändes åter mot Israel, så att han
      uppeggade David mot dem och sade: »Gå åstad och räkna Israel och
      Juda.»
      >1 Krön. 21,1 f.
  2.  Då sade konungen till Joab, hövitsmannen för hans här: »Far
      igenom alla Israels stammar, från Dan ända till Beer-Seba, och
      anställen en folkräkning, så att jag får veta huru stor
      folkmängden är.»
      >2 Mos. 30,12 f. Dom. 20,1.
  3.  Joab svarade konungen: »Må HERREN, din Gud, föröka detta folk
      hundrafalt, huru talrikt det än är, och må min herre konungen få
      se detta med egna ögon.  Men varför har min herre konungen fått
      lust till sådant?»
  4.  Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab och härens
      andra hövitsmän; alltså drog Joab jämte härens andra hövitsmän
      ut i konungens tjänst för att anställa folkräkning i Israel.

  5.  Och de gingo över Jordan och lägrade sig vid Aroer, på högra
      sidan om staden i Gads dal, och åt Jaeser till.
      >5 Mos. 2,36. Jos. 13,16.
  6.  Därifrån kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo
      de till Dan-Jaan och så runt omkring till Sidon.
  7.  Därefter kommo de till Tyrus' befästningar och till hivéernas
      och kananéernas alla städer; slutligen drogo de till Beer-Seba i
      Juda sydland.
  8.  Och sedan de så hade farit igenom hela landet, kommo de efter
      nio månader och tjugu dagar hem till Jerusalem.
  9.  Och Joab uppgav för konungen vilken slutsumma folkräkningen
      utvisade: i Israel funnos åtta hundra tusen stridbara,
      svärdbeväpnade män, och Juda män voro fem hundra tusen.
      >1 Krön. 27,24.

 10.  Men Davids samvete slog honom, sedan han hade låtit räkna
      folket, och David sade till HERREN: »Jag har syndat storligen i
      vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjänares
      missgärning, ty jag har handlat mycket dåraktigt.»
      >2 Sam. 12,13.
 11.  Då nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till
      profeten Gad, Davids siare; han hade sagt:
      >1 Sam. 9,9. 22,5.
 12.  »Gå och tala till David: Så säger HERREN: Tre ting förelägger
      jag dig; välj bland dem ut åt dig ett som du vill att jag skall
      göra dig.»
 13.  Då gick Gad in till David och förkunnade detta för honom.  Han
      sade till honom: »Vill du att hungersnöd under sju år skall
      komma i ditt land?  Eller att du i tre månader skall nödgas fly
      för dina ovänner, medan de förfölja dig?  Eller att pest i tre
      dagar skall hemsöka ditt land?  Betänk nu och eftersinna vilket
      svar jag skall giva honom som har sänt mig.»
      >Jer. 29,17. Hes 6,11 f.
 14.  David svarade Gad: »Jag är i stor vånda.  Men låt oss då falla i
      HERRENS hand, ty hans barmhärtighet är stor; i människohand vill
      jag icke falla.»
      >Syr. 2,18.

 15.  Så lät då HERREN pest komma i Israel, från morgonen intill den
      bestämda tiden; därunder dogo av folket, ifrån Dan ända till
      Beer-Seba, sjuttio tusen män.
 16.  Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att
      fördärva det, ångrade HERREN det onda, och han sade till ängeln,
      folkets fördärvare: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.»  Och
      HERRENS ängel var då vid jebuséen Araunas tröskplats.
      >2 Mos. 12,23.
 17.  Men när David fick se ängeln som slog folket, sade han till
      HERREN så: »Det är ju jag som har syndat, det är jag som har
      gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?  Må din
      hand vända sig mot mig och min faders hus.»
      >4 Mos 16,22.
 18.  Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: »Gå åstad
      och res ett altare åt HERREN på jebuséen Araunas tröskplats.»
 19.  Och David gick åstad efter Gads ord, såsom HERREN hade bjudit.
 20.  När Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans
      tjänare kommo till honom, gick han ut och föll ned till jorden
      på sitt ansikte för konungen.
 21.  Och Arauna sade: »Varför kommer min herre konungen till sin
      tjänare?»  David svarade: »För att köpa tröskplatsen av dig och
      där bygga ett altare åt HERREN; och må så hemsökelsen upphöra
      bland folket.»
 22.  Då sade Arauna till David: »Min herre konungen tage till sitt
      offer vad honom täckes.  Se här äro fäkreaturen till brännoffer,
      och här äro tröskvagnarna, jämte fäkreaturens ok, till ved.
 23.  Alltsammans, o konung, giver Arauna åt konungen.»  Och Arauna
      sade ytterligare till konungen: »Må HERREN, din Gud, vara dig
      nådig.»
 24.  Men konungen svarade Arauna: »Nej, jag vill köpa det av dig för
      ett bestämt pris; ty jag vill icke offra åt HERREN, min Gud,
      brännoffer som jag har fått för intet.»  Och David köpte
      tröskplatsen och fäkreaturen för femtio siklar silver.
 25.  Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer
      och tackoffer.  Och HERREN lyssnade till landets bön, och
      hemsökelsen upphörde bland Israel.
      >1 Krön. 22,1. 2 Krön. 3,1.